Det är bara att bita ihop och inse att som förälder är man en viktig pusselbit i ett idrottssystem, skriver Mölndals-Postens Christopher Kullenberg Rothvall i sin krönika.

Krönika: Idrottsklubben är inget dagis

Det finns en lathet som breder ut sig allt mer i samhället, en företeelse som inte sällan är kopplad till välstånd och pengar. Vi har blivit allt mer vana vid att vi kan köpa det mesta för pengar, så även i familjelivet. Men när hälften av alla föräldrar till barn som idrottar i föreningar ropar efter möjligheter att få slippa undan det ideella arbetet i klubben med hjälp av plånboken, ja då är något på väg att halka snett.

Många barn upplever de där cuperna och gemensamma klubbmästerskapen i föreningen som de roligaste stunderna i hela idrottslivet. Det är stunder med gemenskap tillsammans med likasinnade. Med kompisar, med vuxna förebilder och inte minst med föräldrarna.

Men istället för att dela den glädjen med sina barn vill många föräldrar smita undan och utnyttja barnens tid på idrottsplanen som egentid. Dock är det förmodligen ganska sällan som föräldrar väljer att lägga den tiden på avkoppling i badhuset. Snarare är det ett effektivitetstänkande i det vardagspussel som vi alla måste hantera dagligen. Men att prioritera handling, städning och hemmafix framför att vara med sitt barn under en träning, cup eller match, det är en otjänst och knappast något som gör att man stärker sin position i barnens ögon.

Om man går på en knattematch i vilken sport som helst är en sak väldigt lätt att lägga märke till. Så fort ett barn exempelvis gör mål är det inte lagkompisarna som får den första blicken. Det första många gör är att titta upp på läktaren för att se om mamma eller pappa såg den fantastiska prestationen. Och att då mötas av en tom stol eller ännu värre, av ett huvud som stirrar ner i en skärm, det är ett regelrätt svek.

Som förälder är det kanske inte livets absoluta höjdpunkt att stå i en dammig kiosk och sälja läsk eller att spendera fredagskvällen i köket med att baka kanelbullar till ett helt fotbollslag. Eller att hjälpa sitt barn med att sälja de där lotterna som egentligen ingen vill ha. Men det är bara att bita ihop och inse att som förälder är man är en viktig pusselbit i ett idrottssystem. För att ens barn ska kunna utöva sin sport och känna den glädje och gemenskap som det ger, ja då behöver föräldrar hjälpa till. Det är vi föräldrar som bär upp idrottsföreningarna. Så se nu till att ta ansvar och hugg i. Alla kan vi göra något.

Christopher Kullenberg Rothvall

Läs också:

Föräldrar betalar hellre än jobbar ideellt

Föräldrarna: Det är vi som bygger klubbarna

Experten: Idrotten har blivit en barnpassning

Relaterade artiklar
Fler artiklar