Varför är det så lätt att sparka neråt?

KRÖNIKA Nu är sommarlovet slut. Lackarebäcksskolan, Brattåsskolan, Sinntorpsskolan och alla andra skolor fylls med barn igen. Många är glada och andra tycker att det skall bli lite motigt. Men några mår riktigt dåligt och har ångest inför skolstarten. Nervösa magar och huvudvärk hos dem som kommer att mobbas fysiskt eller riskera att bli osynliggjorda och utan kompisar. Och efter skolan, hemma, så fortsätter mobbningen dygnet runt i sociala medier. Det vet vi och det är förskräckligt. Det finns naturligtvis inget enkelt svar på varför man mobbar, men sannolikt är det inte de som är tryggast i sig själva och som har förmånen att komma från stabila hemmiljöer som mobbar mest, utan de som själva inte heller mår så bra.

Men gäller detta bara i skolan och i de ungas värld? Självklart inte. Samma beteende finns hos oss vuxna. Vi osynliggör och pratar skit bakom ryggen på varandra, på arbetsplatsen och i sociala medier. Vi vuxna mobbar också. Och vi gör det inte sällan mot de som redan har det tufft.

Kan det rent av vara så illa att det finns ett förakt hos oss människor för de allra svagaste? Och i så fall, varför? Kan det komma från våra egna frustrationer av misslyckanden eller orättvis behandling? När vi inte fick hjälp till rätt vård för sjukdomar eller blivit uppsagda från våra jobb? Händelser som är utanför vår kontroll.

Den klokaste reaktionen hade ju varit att gå samman med andra som har samma erfarenhet. Att synliggöra, protestera och kanske starta ett litet uppror. Så har förändringar i historien skett och ett rättvisare samhälle skapats. Men om vi inte har den styrkan eller möjligheten, då kanske frustrationen slår fel och vi väljer en annan väg. Vi sparkar nedåt och tar ut vår ilska mot dem som är ännu svagare och hävdar att det är de som är huvudorsaken till vårt eget lidande. Att det är de som orsakar långa vårdköer, tar våra jobb och orsakar skattehöjningar. Det kan handla om en arbetslös som vill stoppa bidrag till de sjukskrivna, en andra generationens invandrare som vill minska antalet nyanlända eller en anhörig till någon som är sjuk som vill att andra behövande skall få mindre hjälp.

Varför mobbar de som själva inte har det så bra dom som har det ännu sämre? Kanske för att det får dem att känna sig lite starkare eller kanske bara att det förakt man känner för sig själv, blir mindre när man ger sig på andra.

Någon sa att ett samhälle inte är bättre än hur det tar hand om sina svagaste och mest utsatta. Nu har vi möjligheten att visa att vi i Mölndal vill vara någonting större och bättre än vi är idag. Jag önskar av hela mitt hjärta att alla barn och unga får en go start på höstterminen.

Lars Rundblom

Ordförande i Branäsgruppen, mångsysslare och Kålleredsbo sedan 19 år.