Många tusentals människor i Sverige lever redan under ockupation, skriver MP:s krönikör Lasse Rundblom.

Vad och vem försvarar Försvaret?

KRÖNIKA

: För några år sedan kom nyheten att vårt luftrum hade kränkts av ryska stridsplan och att Sverige inte fått upp sina JAS-plan tillräckligt snabbt eftersom det var påskhelg. Märkligt! Men när jag började fundera på detta, så kom mina tankar att landa på ett annat landningsfält; det filosofiska.

Så här då; jag är för ett starkt försvar. Vi är många som är det och vi är överrens om att tryggheten får kosta, faktiskt drygt 40 miljarder varje år. I dagens penningvärde har cirka 3000 miljarder spenderats på vårt försvar sedan Andra Världskriget.

Men jag tycker att en viktig fråga saknas i försvarsdebatten; vad är det egentligen vi skall försvara? Kärnan i det som skall försvaras är ju antagligen inte granskog och stenar, kobbar och skär. Vi vill försvara något mycket viktigare: vår frihet och vår trygghet. Vi vill att våra nära och kära skall vara trygga och vi skulle ge vårt liv för att våra barn skall få växa upp utan förtryck. Det är det vi vill försvara, till varje pris och oavsett kostnad.

Men vad är det då som hotar denna innersta och viktigaste del av det vi vill försvara? Är det yttre hot om en invasion från öst och vilande terroristceller? Ja, det kan det ju vara. Men är det hela sanningen? Njae, jag tycker inte det.

Många tusentals människor i Sverige lever redan under ockupation. Fienden ligger beväpnade bredvid dem i dubbelsängen, rör sig på samma arbetsplats med hotfulla blickar och har köpt sig ett hus i grannskapet. Många tvingas utstå tortyr och lever i ständig skräck för sitt eget och sina barns liv. De lever i flykt, ibland med hemlig identitet och i en annan del av landet. 17 000 fall av kvinnomisshandel anmäldes förra året. Och ingen vet hur många ytterligare fall som aldrig anmäldes. Och hur många tusentals fall av barnmisshandel sker varje år? Män misshandlas också förstås, också det mörkertalet är stort. 15 000 människor i Sverige lever idag med skyddad identitet. De är hotade av kriminella gäng, extremister och våldsamma män (och kvinnor). Deras liv är kaos, deras vardag är full av skräck och de önskar att landet de bor i skall ge dem ett riktigt starkt försvar.

Anslag till fler JAS-plan, utbildning av Kustjägare och ett avtal med NATO gör inte deras vardag tryggare. Deras fiender rör sig under radarn. Här finns varken fred eller frihet, här är grunderna för det som försvaret är till för att försvara för länge sedan borta.

Kanske borde vi ta en funderare på om åtminstone någon miljard av de 40 miljarder som årligen går till försvaret, borde omprioriteras till att försvara de som lever under förtryck allredan, här och nu. Kanske vore det en bättre investering att låta polisen, socialtjänsten, kvinnojourer och alla andra som kämpar varje dag för människor rätt till trygghet, få någon av försvarets alla miljarder? Då skulle i alla fall jag känna mig något gladare för varje skattekrona jag betalar till vårt försvar; försvaret av våra medmänniskors frihet och trygghet.

Lasse Rundblom

 

Relaterade artiklar
Fler artiklar