Utköpen är en dyr affär – på flera sätt

KRÖNIKA Vi på Mölndals-Posten har fått samma tips från olika läsare flera gånger det senaste året. Är det inte väldigt många anställda i Mölndals stad som köps ut för våra skattepengar? Tipsen antydde att fenomenet inte begränsar sig till något enstaka exceptionellt fall, som när stadsdirektören Håkan Ahlström tidigare i år tvingades bort till en kostnad av 2,5 miljoner kronor.

Tipsarna hade rätt, visade det sig. Läs gärna Tobias Holmgrens mycket intressanta artikel här! Av den framgår att staden köpt ut medarbetare, alltifrån städpersonal till lärare, för svindlande 18 miljoner kronor de senaste fem åren.

Ska man oroa sig? HR-chefen Maria Bergman kämpar tappert för att lugna oss. Hon försäkrar att ”avtalen upprättas i enighet mellan arbetstagare och arbetsgivare”. Det är sant – formellt. Alla berörda har förstås satt sitt namn på det där kontraktet.

Men vi behövde inte ringa många innan vi fick kontakt med Helen Åkerberg som i praktiken såg sig tvingad att lämna stadens största arbetsgivare.

Sveriges kommuner köpte ut i genomsnitt 35 medarbetare de senaste fem åren, Mölndal nästan 100. Då ska man hålla i minnet att Mölndal är nästan dubbelt så stort som medelkommunen, men siffrorna borde ändå stämma till eftertanke i Stadshuset. Av både ekonomiska och mänskliga skäl.

För visst finns det en liten risk att utköpet ibland är ett bekvämt sätt att bli av med en medarbetare som på ett eller annat sätt blivit besvärlig? En person som råkat skada sig, blivit sjuk eller kanske hamnat på ett jobb där förutsättningarna av någon anledning blivit helt fel.

En person som kanske skulle kunna blomma ut och göra ett otroligt bra arbete i allmänhetens tjänst med rätt förutsättningar och rätt hjälp?

Det finns all anledning för ansvariga chefer att åtminstone tänka tanken en extra gång. Med 18 miljoner extra kronor på fickan kan man göra väldigt mycket viktigt.

Fredrik Hofflander

Chefredaktör på Mölndals-Posten.