Tålamod gör underverk när pusslet ska gå ihop

KRÖNIKA Det sägs att det krävs 10 000 timmar för att bli riktigt bra på något. Att nå fulländning. Thomas Petterson och Peter Sjölund har säkerligen lagt ner mer än så. Men så har de blivit bra också. Så bra att de kunde bidra väsentligt i de två fall som gäckat polisen allra mest de senaste 35 åren. Och i ett av fallen till och med lösa det.

Thomas Petterson grävde i Palmeutredningen i 12 år. Peter Sjölund slog i släktforskningsdatabaser och i kyrkböcker i över ett år för att hitta en mördare med hjälp av ett DNA-spår från en okänd man. Jag både beundrar och avundas deras beslutsamhet, envishet och tålamod. För jag har det inte i mig. Jag påbörjar saker men har svårare att slutföra dem. Några 10 000 timmar har jag aldrig lagt ner på något, även om det ibland kan kännas så med mitt bokmanus. Nej, den enda likheten jag har med de här herrarna är att Peter och jag har samma efternamn.

Kommer du ihåg var du befann dig när kriminaltekniken tog språnget från fingeravtryck till DNA-teknik? Nej, inte jag heller, men jag har aldrig slutat fascineras över det faktum att om gärningsmannen så bara tappar ett tuggummi på brottsplatsen kan man med hjälp av en tops på insidan av gärningsmannens kind knyta denne till platsen. Men det hela bygger förstås på att man har DNA från en känd person att jämföra med. Fram till nu vill säga! För nu kan man alltså knyta det där tuggummit till en specifik person UTAN att ha topsat personen i fråga.

Men för att lyckas med det krävs, förutom 10 000 timmar av envishet och nästan lika många kannor kaffe, ett tålamod av guds nåde och något slags patologiskt intresse för uteslutningsmetoden.

Jag har själv skickat in saliv från insidan av min kind till en av de där släktforskningsdatabaserna och vet numera att jag är 55% skandinav, 27% kelt och 18% finsk. De keltiska generna är oklara men de finska var relativt lätt att härleda. Det finns en del skrivet om hur finnar vandrade över isen till Sverige och bosatte sig i Ångermanland på 1500-talet. Min pappa är från Ångermanland, från Gudmundrå församling närmare bestämt. Det var från honom jag fick mitt efternamn och jag kan inte riktigt släppa att mannen som knäckte dubbelmordet i Linköping har samma efternamn. Det gör mig lite barnsligt stolt och ett par googlingar senare vet jag att Peter Sjölund är född i…..ja just det, Gudmundrå församling.

En timmes släktforskning krävde inget Peter Sjölundskt tålamod men det gav resultat. Bara 9 999 timmar kvar. Jag kanske har det i blodet ändå.

Robert Sjölund

Tvåbarnspappa från Åby med författardrömmar. Tvivlar inte på att vi borde tvivla mer.