Snart flyttar jag upp på garagetaket

KRÖNIKA Jag vet inte vad det är med murar och varför de är så fascinerande. Är det för att man alltid undrar vad som finns bakom? Eller är det för att de aldrig har fungerat och blivit majestätiska symboler över misslyckade ambitioner? I Kina, på Västbanken, i Berlin eller Visby. I alla tider. Något för Trump att fundera på.

I min ungdom var jag ett par gånger i Östberlin. En gång turnerade jag med ett musikgäng och en annan gång i ett utbytesprogram med Uppsala Universitet. Jag blev otroligt fascinerad av muren som skar av Berlin i två delar, ja, faktiskt i två världar.

Jag lärde känna massa härliga och några lite konstiga människor i Östberlin. Mest unga och engagerade, aktiva i någon slags kyrklig vänsterpolitisk miljö, där musik och alternativ kultur var viktigast. De trivdes förstås inte i det totalitära Östtyskland så de flydde. Men de flydde inte till Västberlin. De flydde upp på taken. De bodde i de höga gamla husen vid Berlins paradgator från en svunnen tid.

På de höga husens platta tak hittade ungdomarna sin fristad. De hade stulit överblivet plank från byggen och själva byggt enkla (och livsfarliga) träbroar mellan taken, så man kunde gå långa sträckor mellan och över husen uppe på åttonde våningen. På hustaken byggde man små kojor, arrangerade konserter, odlade hasch och försökte hitta en plats där den totalitära staten inte kom åt deras tankar och längtan till frihet.

Några år senare, när så muren äntligen hade rivits och Berlin och Tyskland åter hade blivit en stad och en stat, så hälsade jag på mina kompisar igen. Jag blev lite förvånad när de också denna gång tog med mig upp på taken. Hänger ni här fortfarande, frågade jag? Nu när muren är riven och Berlin är öppet, så behöver ni väl inte vara här uppe längre?

Vi kan inte andas i Berlin längre, sa dom. De berättade att de hade övergett hustaken något år, men nu tagit sin tillflykt dit upp igen. Deras gamla mysiga café hade blivit Starbucks, skolan blev privatägd för de som hade mycket pengar, överallt åkte stora svarta Mercedes och arbetslösheten för unga hade fördubblats. Ett totalitärt Östtyskland hade förvandlats till ett nyrikt kapitalistiskt Berlin. I det gamla systemet fick de fria tankarna ingen plats, i det nya systemet hade människor utan förmögenhet ingen plats. Det var därför de hade flytt upp på taken igen.

Det har gått ungefär 30 år sedan mina båda besök på hustaken i Berlin. Jag tänker ofta på den tiden. Det händer att jag funderar på att ta med mig en miljövänlig engångsgrill, gitarr, sovsäck och flytta upp på mitt garagetak hemma i Kållered. Mest för att jag ibland inte står ut med hur de totalitära och antidemokratiska vindarna blåser i Sverige och Europa idag. Men jag tänker nog odla körsbärstomater istället för hasch. Är det någon som har en stege att låna ut?

Lars Rundblom

Ordförande i Branäsgruppen. Mångsysslare. Kålleredsbo sedan 18 år.