Även om talet sju räknas som ett lyckonummer i många kulturer, har kombinationen sju och kommunalråd visat sig vara ett riktigt olyckstal i Mölndal, skriver MP:s krönikör Kent Randau.

Sju – ett magiskt farligt tal

KRÖNIKA

Läste i förra veckans Mölndals-Posten att kommunstyrelsens arbetsutskott beslutat att skrota planerna på att utöka antalet heltidsavlönade politiker (kommunalråd) från dagens fem till sju. Det var nog ett klokt beslut.

Även om just talet sju räknas som ett lyckonummer i många kulturer, har kombinationen sju och kommunalråd visat sig vara ett riktigt olyckstal i Mölndals inte alltför avlägsna nutidshistoria.

För snart 20 år sedan, efter valet 1998, utökades kommunalråden från bara två till just sju stycken. Visserligen var de fem nya på halvtid, men summan blev i alla fall sju. Det var inte bara antalet kommunalråd som rörde upp känslorna då. Även att halvtidskommunalråden kom upp i månadslöner som såg ut som heltidslöner för de allra flesta Mölndalsbor, stack också i ögonen.

Det var några månader senare, precis när cirkusen, med folkomröstningskrav och bildandet av kampanjorganisationen som kallade sig för ”Medborgargruppen i Mölndal” var som mest intensiv, som jag blev anställd på Mölndals-Posten. Det blev något av en rivstart för en ung reporter.

Drivande bakom folkomröstningskraven var miljöpartisten Kent Helgesson, som inte bara nöjde sig med att driva frågan i egenskap av politiker inom kommunen. Han var även medborgargruppens ledarfigur.

Helgesson var en minst sagt polariserande figur under sin tid som Mölndalspolitiker. En orädd sanningssägare för en del, en ohämmad populist, omöjlig att samarbeta med för andra. Oavsett vad man tyckte om Helgesson, så får man nog erkänna att han till sist fick rätt i just den här frågan.

Först sänktes politikerarvodena en bit, så att halvtidslönerna såg mindre frikostiga ut och inför valet 2002 försvann halvtidsråden, i alla fall på pappret. Mölndal hade återigen bara två politiker med titeln kommunalråd.

Men resan dit gick genom en politiskt härdsmälta. Kommunen styrdes av Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet med stöd av SPI (Sveriges pensionärers intresseparti). Men i slutet av 2000 sparkades Miljöpartiet ut av de övriga partierna, bland annat till följd av agerandet i kommunalrådsfrågan.

Istället fick Mölndal åren fram till valet 2002 en samlingsregering bestående av Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Allianspartierna och SPI.

Sedan rådde det på kommunalrådsfronten ”intet nytt” till och med valet 2010. Då vågade man sig på en försiktigare utökning till dagens fem kommunalråd, samtliga på heltid. Det är nog säkrast att det förblir så. Historien har ju visat att sju kommunalråd i Mölndal kan få politiska majoriteter att falla ihop som korthus! 

Kent Randau

Före detta reporter på Mölndals-Posten. Jobbar med översättning och IT i München

Relaterade artiklar
Fler artiklar