Semesterlunk med förhinder

KRÖNIKA Sommarledigheten i år har varit annorlunda. Då tänker jag inte främst på den rådande pandemin, utan på den 1,5 år gamla Viljan som härjar här hemma hos oss. Den är bestämd, kreativ och alldeles, alldeles underbar där den tågar fram och möblerar om i den sömniga semesterlunk som tidigare varit vår. Med subtila metoder har den nästlat sig in bland sovmorgnar och lässtunder, ersatt dem med sandlådor och sjutusen stenar i plastiga hinkar. Årets semester har varit den minst vilsamma och den mest mindfulla någonsin. Hur då? undrar ni. Kul att ni frågar!

Någon längre utläggning om den stressiga och svettiga tillvaron som småbarnsförälder lär knappast behövas. Ni som varit i en mataffär, ni vet. Ni som suttit på en spårvagn eller på ett café, besökt ett bibliotek eller badat på en allmän badplats. Ni vet. Men även i den lugna hemmiljön blir det hektiskt mellan varven, och då är vi ändå två heltidslediga föräldrar på endast en liten avkomma. Min respekt för ensamstående vårdnadshavare, flerbarnsföräldrar och alla tiders hemmafruar har aldrig varit större.

Men det som slagit mig mest den här sommaren är ändå motsatsen till det hektiska tempot. Under de här veckorna har jag fått påminnas om hur maskrosor luktar och hur det känns när en nyckelpiga kryper på armen. Den lilla mindfulnessinstruktören har med stort engagemang demonstrerat skillnaden mellan sanden på stranden och den på sjöbotten. Han har under överinseende låtit mig utforska myrstackar och plumsa stenar i vattnet. Tillsammans har vi fraktat oräkneliga kottar och pinnar från ena sidan av Safjället till andra, medan vi diskuterat deras färg, form och funktion.

Sommaren 2020 har helt enkelt varit en intensivkurs i att leva i nuet, seize the moment, carpe diem. Jag vill tro att jag har varit en duktig elev som försökt leva utifrån mottot “inte skynda om det inte är bråttom”. Lättare sagt än gjort dock. Under en 30 minuter lång promenad från Biblioteket till spårvagnen i Mölndals centrum kliade det i hela kroppen av hämmade impulser att slänga upp ungen över axeln så att vi kunde komma hem någon gång. Hem till vad? undrar ni. Och det är just det. Hem till ingenting viktigt. Ändå tar det emot så att inte skynda, trots att det inte alls är bråttom.

Här behöver jag träna mer, märker jag. Kanske du också? På nätet kostar en digital introduktionsdag till mindfulness 2 525 kr. En googling på ”mölndal” + ”barnvakt” ger 138 000 resultat. Jag tycker mig ha identifierat ett ömsesidigt behov här. Häng på trenden vettja!

Maja Lidbeck

Folkhögskolelärare på deltid, förälder på heltid, Mölndalsbo sen alltid