Rädda Antikrundan – och världen

KRÖNIKA Som föräldraledig ägnar jag mycket tid åt att gå på loppisar och second hand-butiker. Jag behöver inte lämna kommungränsen då det finns väldigt bra alternativ runtom i Mölndal. Jag köper så mycket jag kan begagnat. Dels för att det är billigt, men även av miljöskäl. Men det finns ytterligare en anledning till att jag gillar loppisar – mitt odödliga intresse för antikviteter och gamla grejer. Jag har alltid gillat känslan av att kliva in i en second hand-butik eller loppis och tänka; är det nu jag ska göra mitt livs klipp?

Ni vet, köpa en vas för 20 kronor som är värd 20 000? Sånt händer, det vet alla som sett Knut Knutson gå upp i limningen över en ranglig stol i Antikrundan.

Antikrundan är tveklöst mitt favoritprogram på tv och har varit åtminstone de senaste 15 åren. Som 20-åring skämdes jag och tittade i smyg, det var inte så ballt då. Nu kan jag stolt basunera ut att jag älskar detta program eftersom jag är vuxen och obrydd.

För några veckor sedan besannades en dröm när jag besökte inspelningen av Antikrundan. Jag fick se alla experter och till och med bli filmad. Tveksamt om det blir bra tv dock eftersom jag åt pastasallad och satte i halsen när jag skulle svara på en fråga. Med mig hade jag mina föräldrar, och några ännu äldre saker att värdera. Jag hade ju sett köerna på tv men det var verkligen så otroligt mycket folk som var intresserade av sina gamla grejer. Här behövde jag inte förklara charmen med gamla ljusstakar eller skålar från Höganäs. Framför oss i kön stod en åttaårig pojke med sin mamma som skulle få en klocka värderad. Bakom oss en ensam äldre herre med en hiskelig rysk gobeläng och små träelefanter från Kina.

De personliga berättelserna som finns bakom föremålen är det som fängslar. Det är vi människor som ger föremålen liv, en själ och historia.

Men, hur kommer det att bli i framtiden undrar jag? Med dagens slit-och-släng-mentalitet och plastprylar – kommer det finnas några rejäla föremål som ärvts i generationer kvar? Idag kastar vi sådant som är trasigt eller otrendigt. Kvaliteten och hantverksskickligheten i tillverkningen försvinner i fabrikernas massproduktion. Sakerna riskerar att förbli död materia.

Lyckligtvis börjar det bli inne att ta tillvara på saker, återanvända och återbruka. Det är så viktigt av flera skäl. Hoppa på tåget om du inte redan gjort det, oavsett om du är intresserad av gamla antikviteter eller inte.

Så kanske Antikrundan kan få finnas kvar om 50 år. Och jorden.

Elin Lund

Socionom och kulturkonsument från Kållered. Älskar att cykla.