Omtanke och stora trosor var vad jag behövde

KRÖNIKA Jag har gått med i en klubb som jag inte ens visste fanns. Jag märkte inte direkt att jag kommit med i klubben, det kom smygande. Första tecknet var när grannar på gatan som jag inte ens vet namnet på kom över med en flaska vin och choklad. Meddelanden trillade in på Facebook från mina vänners mammor, och avlägsna bekanta skickade paket på posten. På en promenad in till Kållereds centrum kom det slutgiltiga tecknet. En vilt främmande bilist log och vinkade mot mig och min barnvagn. En hemlig hälsning. Jag pratar om klubben för alla som fått barn.

I maj födde jag en dotter. Det var obeskrivligt skönt att min kropp kändes tio kilo lättare så fort jag fött ut henne. Allt annat med att föda barn var inte så skönt. Jag har hört sägas att barnafödande är kvinnans motsvarighet till lumpen. Jag skulle gärna se en man genomgå processen att bära och föda ett barn och sedan avge rapport vad som var jobbigast. Har en känsla av att armhävningar och tidiga morgnar i en barack står sig blekt mot att föda barn. Kalla mig kaxig, men jag känner mig förvissad.

De första dagarna efter att barnet är fött är svåra. Du har inte sovit på 48 timmar, normala kroppsliga funktioner är utslagna, du kan knappt sitta eller gå, du har glömt att äta och du har precis bränt typ 8 000 kalorier. Under dessa orimliga förutsättningar; varsågod, ett nyfött barn som är helt hjälplöst utan dig. Lycka till! För att inte tala om partnern som ska försöka stötta detta hormonella haveri som bara är en spillra av vad hon varit.

Då är det obeskrivligt värdefullt när ens svärmor kommer med nya trosor stora som hus eller att ens syrra dyker upp med en kastrull mat, för det är precis vad man behöver och det vet alla som själva fått barn. Jag hade heller ingen aning om att så många brydde sig om att just vi fått ett barn. Presenter och lyckönskningar överväldigade mig. Jag har mött så mycket vänlighet, även från främlingar som hjälpt mig bära i mataffären, som hållit upp dörrar och skuggat den starka solen eller ställt sig för den hårda vinden till skydd för barnet. Stängt av sin gräsklippare när de sett mig komma med vagnen. Denna förståelse och ödmjukhet har glatt mig oerhört. Nu längtar jag tills någon jag känner får barn så jag kan föra vänligheten vidare. Bjuda in dom i klubben. Köpa gigantiska underkläder till en nyförlöst kvinna och se tacksamheten stråla i hennes vattniga ögon. Och till dig som inte fött barn men av någon outgrundlig anledning ändå läst hit, bli inte förskräckt. Du blir dig själv igen, kroppen återhämtar sig och sovmorgnar kommer åter. Dessutom har du en gullig bebis som definitivt var värt allt besvär.

Elin Lund

Socionom och kulturkonsument från Kållered. Älskar att cykla.