”Ni är den sämsta tidningen som finns”

KRÖNIKA Ännu en gång har Mölndals-Posten flyttat ut i verkligheten, in bland böcker, bibliotekarier och besökare på Mölndals stadsbibliotek.

Under fyra timmar satt vi och jobbade, tjötade med Mölndalsbor och levererade såväl bjudchoklad som tidningar och reklampennor. Det var jättekul den här gången också!

Den mest minnesvärda stunden var när en engagerad man kom fram och spände blicken i oss.

”Är detta Mölndals-Posten?”, sa han med ganska sträng röst.

”Ja!”, utropade vi entusiastiskt i kör, glada över att ännu en supporter valt att gå fram till oss.

”Ni är den sämsta tidningen som finns! Absolut ingenting att läsa”, fortsatte mannen med samma stränga röst.

För en sekund blev det helt tyst.

”Oj”, sa jag.

Mannen förklarade att han försökt slippa få gratisutgåvan av Mölndals-Posten en gång i månaden, hittills utan att lyckas.

”Vad borde vi skriva om då, för att du ska vilja läsa?”, försökte jag.

”Världen! Jag vill läsa om världen. Varför skriver ni bara om Mölndal? Det är så otroligt insnöat. Jag vill inte läsa om katter som springer bort och ett fyllo som slår ett annat fyllo”, fastslog mannen.

Har han rätt? Ja, det beror förstås på hur man ser det. Visst går det att känna sympati med denne kritikers åsikt att Israel-Palestina-frågan har större betydelse för mänskligheten än en modelltågsutställning i Aktiviteten (kolla här).

Men ändå: Mölndals-Posten kommer fortsätta att vara insnöad och hålla sig inom kommungränsen. Att berätta om Mölndal är vi bäst i världen på – att analysera problematiken i Mellanöstern finns det många som gör oändligt mycket bättre än vi.

Hur som helst blev jag glad över att mannen kom fram och levererade sin kritik. Det får gärna du också göra – mejla, ring eller stoppa mig på stan.

Fredrik Hofflander

Chefredaktör på Mölndals-Posten.