Med nuet som mellanchef

KRÖNIKA Jag tänkte skriva om tiden mellan hägg och syren och alltings förgänglighet men medan jag funderade på hur jag skulle börja insåg jag att syrenen inte blommar längre. Den blommar tidigare och tidigare och ibland till och med samtidigt som häggen numera.

Så då tänkte jag skriva något om betydelsen av att vara mellan saker och att vi sällan låter oss vara det. Vi stressar på och försöker vara effektiva genom att göra de mest märkliga saker samtidigt, som kontorsarbete och konditionsträning. Ja det finns kontorsstolar med trampor!

Sen tänkte jag skoja till det och skriva något om att till och med naturen är så stressad att den låter varken sig själv eller oss vara mellan hägg och syren längre utan kastar ut båda samtidigt till oss, för att därefter fortsätta med något om att forskning visar att det inte är bra för oss att ha för många bollar i luften, men så kom jag ihåg artikeln jag läste nyligen om något som heter slow-motion multi-tasking, vilket handlar just om att ha flera saker på gång samtidigt och växla mellan dem när man kör fast i ett av spåren. Ett arbetssätt som tydligen är bra för oss och gör oss mer effektiva i längden.

Så jag kollade istället upp mellan i en engelsk-svensk ordbok och hittade 26 svenska ord som inleddes med mellan (mellanmjölk, mellanmål, mellanchef) medan det i samma bok bara fanns sex engelska ord som började med middle och då tänkte jag skriva något om varför vi i Sverige har så stort behov av att definiera saker som mellan andra saker och någonting om vad det säger om oss som folk och nation, men insåg att det har jag inte en aning om.

Så då tänkte jag istället återvända till vikten av att vara mellan saker eftersom det är i mellanrummen vi kan se både det som varit och vart vi är på väg, men så påminde jag mig själv om att inte gå händelserna i förväg och istället bara vara i nuet. Och när jag hade varit det och var på väg att skriva några rader om hur fint det var insåg jag att jag inte blev av med det. Nuet alltså. Det hänger ju med en hela tiden. På ett ganska påträngande vis. Lite som en mellanchef faktiskt.

Och då tänkte jag skriva något om mellanchefer och alltings förgänglighet, men insåg att mina cirka 60 rader för den här krönikan redan var slut, men då slog det mig hur mycket det finns att läsa mellan raderna.

Och för dig som bara läst raderna i den här krönikan kan jag berätta att mellan dem står att det enda vi kan vara säkra på att vi har är det där efterhängsna, påträngande nuet. Så gör det bästa av det, oavsett om du har förmånen att avnjuta det mellan hägg och syren eller tvingas tillbringa det med en mellanchef.

Robert Sjölund

Tvåbarnspappa med författardrömmar. Tvivlar inte på att vi borde tvivla mer.