Många verksamheter under 90 år

Mölndals Hembygdsförening Under 2020 firar Mölndals Hembygdsförening 90-årsjubileum. Detta jubileum firas med en 100 sidor omfattande årsskrift, den största hittills. Den speglar föreningens historia. När allt sammanfattas på detta sätt, har både årsskriftens författare och dess läsare blivit förbluffade över allt, som har åstadkommits under dessa 90 år, och över hur många, som har medverkat och gjort insatser av olika slag. Första mötet hölls 1930. Initiativtagare var överlärare Ernst Lindstrand, som var brinnande i anden och ständigt verksam. Han hade högt ställda målsättningar. Han började samla in museiföremål innan man ännu hade beslutat att bilda en hembygdsförening. Man (läs han!) hade bara talat lite grand om saken. Lindstrand hade fler föreningar att starta och sätta fart på. Han gick därför ganska snart vidare till annan verksamhet.

Ledande kraft inom Mölndals Hembygdsförening kom att bli folkskolläraren Sigfrid Eyton (1899-1978). Som sekreterare, kassaförvaltare och intendent (museiföreståndare) kom han att tjäna föreningen i 34 år (1964 ut). Han var redaktör för hembygdsföreningens tidskrift Faesbiaergha, som utkom med elva nummer 1933-1938. De flesta och bästa artiklarna hade skrivits av Eyton själv (men ofta lät han dem slå osignerade eller undertecknade med pseudonym). Eyton byggde upp hembygdsmuseet, guidade runt där, höll föredrag, ledde hembygdsvandringar och gjorde mycket annat. (Han var flitig även inom andra föreningar.) En annan hembygdsman, som har gjort stora insatser, är Sven Olof Olsson. Han gjorde enastående insatser för museerna i Götaforsliden, nämligen lantbruksmuseet (1983), industrimuseet (1989) samt avdelningen för hem, hushåll och hantverk (1996). Han var redaktör (och huvudförfattare) för boken Mölndal: Lantbruks- och trädgårdsstad under omvandling (1993), en ”hembygdsbibel” eller med andra ord ett standardverk, som har sålt utmärkt. Han har som bekant varit en arbetsmyra på i stort sett alla områden. Varken Eyton eller Olsson ville framhålla sig själva (eller ens omnämna sina insatser). Därför har andra författare framhållit dem och deras insatser i denna årsskrift.

Alltsedan 1970-talet har föreningens aktiva damer varit verkligt många och mångsidiga. De har arbetat med vävning, handarbete, brödbak, ljusstöpning och mycket annat. Dräktkommittéer har tagit fram två kvinnodräkter för Mölndal (en vinterdräkt och en sommardräkt) samt en mansväst (för både Kållered och Mölndal). Vid julmarknaden och hembygdsdagarna gör damerna stora insatser på alla områden.

Under de gångna 90 åren har föreningen utgivit en lång rad skrifter om Mölndals historia och medverkat i ännu fler. (Artikeln i detta ämne omfattar tio sidor.) Många människor har donerat pengar till föreningen. Bo Ridderbjelkes artikel om fonderna och deras donatorer omfattar sex sidor. Fonderna bär många hembygdsvänners namn till eftervärlden. Hembygdsvandringar och föredrag med bildvisning samlar många deltagare. Föreningens ordförande Bo Ridderbjelke har mycket att berätta om detta. Hembygdsintresset lever, och föreningen är livaktig. Många medlemmar arbetar vidare så länge de bara kan. Föreningens äldsta aktiva medarbetare är Solveig Olsson, som fyllde 90 år 2018.

Lars Gahrn