Luncherna som (kanske) gjorde världen lite bättre

KRÖNIKA För drygt två månader sedan efterlyste jag lunchkompisar i en krönika. Den minnesgode kanske kommer ihåg att en vän kort dessförinnan fått mig att gå ut och äta med en av sina vänner och att jag som en följd av det insåg att det nog inte skadar att snacka med nya människor lite då och då.

Frågan var om några av Mölndals-Postens läsare var redo att göra samma experiment? Det var de!

Jag tänkte pessimistiskt att det skulle höra av sig två, tre personer och att idén skulle rinna ut i sanden likt de flesta andra bra livsstilsförändringar man försökt implementera genom åren. Men icke.

De senaste nio veckorna har jag lärt känna Lava, Lennart, Lisa … och en hel hög med andra människor som inte börjar på L. Allt som har allt har det blivit ett dussintal måltider. Jag fick faktiskt lägga upp ett excel-ark, titulerat ”Luncher” för att försäkra mig om att komma ihåg alla de inbokade sammanträffandena och minska risken för att blanda ihop folk eller mötesplatser.

Och det fina är att jag inte på något vis känt mig som Mölndals-Postens chef-redaktör under luncherna. Jag har inte förhört mig om ifall mina medätare prenumererar, inte tipsat om vår fantastiska nyhetswebb, inte uppmanat någon att ladda ner våra jubileumsbilagor, inte bett dem att lämna ett enda förslag på artiklar som de vill läsa om i tidningen.

I stället har vi snackat. Om allt från yrkesliv och samhällsproblem till familj och kärlek. Via daggmaskar, ordvitsar, bridge, äldrevård, diabetes och barnbekymmer.

Och vad har allt detta lett till egentligen? Ja, vem vet. Kanske inte till mer än att vi åt gott och hade trevligt en stund.

Jag vill dock tro att ju fler människor som får en relation till varandra, desto bättre mår ett samhälle. Så tills motsatsen är bevisad inbillar jag mig att jag och mina nya kompisar faktiskt har gjort en liten, liten insats för mänskligheten. Bra jobbat, allihop!

Fredrik Hofflander

Chefredaktör på Mölndals-Posten.