Kanske dags att våga börja störa tjuvarna lite

KRÖNIKA Den vanligtvis så behagliga cykelpendlingen till jobbet hade börjat förmörkas av ett trist rassel i frambromsen. Jag fann för gott att uppsöka min alltid pålitlige mekaniker Jörgen i Bosgården.

– Framhjulet sitter löst, upplyste han när vi hördes på telefon någon timme senare.

”Jaha, det är väl sånt som händer”, tänkte jag. Men när jag väl hämtade hojen blev jag mer betänksam. Jörgen berättade att hjulbultarna varit uppskruvade flera varv och att sånt inte inträffar av sig själv.

Jag började fundera. Hade någon blivit förbannad över förra veckans redaktörskrönika om valfrihet i välfärden?

– Du har inte cykeln stående ute nånstans? frågade Jörgen försiktigt.

– Nja, jo, på Brogatan utanför jobbet, svarade jag.

– Jaha du, sa Jörgen och skakade lite på huvudet.

Han berättade att han den senaste tiden fått in flera cyklar där hjul blivit stulna. Likt Sherlock Holmes och doktor Watson började vi analysera läget och kom fram till att någon förstås hade börjat demontera hjulet på min cykel men blivit avbruten och fått fly fältet.

Case closed alltså. Men lärdomen kanske blir att jag, du och alla andra kanske borde bli lite bättre på att faktiskt gå fram och fråga folk som står och skruvar eller sågar i cyklar mitt i stan? Bara någon vecka före mitt besök hos Jörgen stod en kollega och bågfilade upp sitt bygellås (som han dumt nog tappat nyckeln till) – mitt på Mölndals bro. Inte en människa störde honom.

Man behöver ju inte vara oförskämd utan kan nöja sig med ett enkelt ”Behöver du hjälp?”

(Inte för att jag skulle kunna hjälpa till med något som helst inom cykelfixande men det vet ju inte den andre).

Och ett tips till er andra: Är cykeln en mellanblå Merida och ser personen som håller i verktyget inte ut som gubben till höger om den här spalten?

Då får ni gärna ringa mig direkt!

Fredrik Hofflander

Chefredaktör på Mölndals-Posten.