Jag skulle aldrig klara av att gå i skolan

KRÖNIKA Pulsträning på skoltid. Och ledarskapsträning på köpet. Jag blev först stormförtjust när jag läste om Lotta Nyvalls spännande besök på Sinntorpsskolan.

Sen började jag tänka. Vad skulle egentligen hända om de vuxnas arbetsliv tog efter skolornas grundstrukturer och kombinerade det med diverse hurtfriska idéer?

Problemen börjar direkt på morgonen. Flextid? Nej, glöm det. Panik uppstår omedelbart bland oss bortskämda kontorsråttor som är vana att släntra in när det passar mellan sju och halv tio.

Nu står vd:n där, skakar på huvudet och frågar mig hur det skulle se ut om alla började exakt när de vill?

”Det är svårt för oss att komma igång med arbetet om det ska strömma in folk under en timmes tid!”, säger han strängt.

När man hämtat sig från den chocken är det dags för tiofika. Eller nej. Vd:n tittar ut igen och meddelar att kaffeautomaten är borta, liksom både mackorna och kylskåpet med yoghurt i.

”Blir du hungrig på förmiddagen tycker jag att du kan ta med dig en frukt hemifrån!”

Dags för lunch! Förlåt, bamba. Här är det inte längre aktuellt att välja mellan 18 olika restauranger på bekvämt avstånd.

I stället blir det sistaplatsen i en lååååång kö och därefter vegetariska nuggets med kall sås. Just i dag var jag ju sugen på fisk?

Och så som kronan på verket: Pulsträningen! Vd:n dyker upp och kontrollerar intensiteten via våra pulsmätare. Han uppmanar mig strängt att ta i mer.

”Du måste öka takten, annars ger detta ingen effekt på ditt arbete resten av dagen!”, säger han och klappar mig på axeln,

Utschasad släpar jag mig hem för att vila ut inför morgondagen.

Nej, nu släpper vi det där tankeexperimentet och bestämmer att vi behåller vårt arbetsliv ungefär som det är.

Och mina barn? De får förstås gå kvar i skolan. Nån ordning måste det ändå vara.

Fredrik Hofflander

Chefredaktör på Mölndals-Posten.