Ingen regering är ingen katastrof

KRÖNIKA I USA sitter en dokusåpakändis som president och gör sitt bästa för att förstöra de flesta internationella samarbeten som hans eget land har byggt upp efter andra världskriget. Samtidigt hyllar han odemokratiska ledare i Nordkorea, Rysslands och Kina.

I samma land dömdes nyss alla tiders tv-myspappa, Bill Cosby (doktor Huxtable!), för att ha drogat och våldtagit en kvinna.

Är det bara jag, eller drabbas du också numera påfallande ofta av en känsla av overklighet? Något som spär på känslan är att både Mölndal och Sverige saknar politiska ledningar, de gjorde i alla fall det när detta skrevs. Men i Mölndal verkar en ny blocköverskridande majoritet avlösa den tidigare. Det är bra. Bra med politiker som tar ansvar för kommunen istället för att gräva ner sig i djupa ideologiska skyttegravar, samtidigt som man inte låter oseriösa populister få skadligt inflytande.

I Sveriges riksdag, som fram till för några år sedan var ett av de mest stabila parlamenten i världen, kan det dröja mycket länge innan en regering är på plats på grund av det ytterst komplicerade läget. Det är nästan lika overkligt som Cosbys fall.

Men skulle det inte bli någon regering behöver det faktiskt inte vara det sämsta. Det finns exempel hos våra EU-grannar på att det inte är så mycket att oroa sig över.

På nära håll upplevde jag för ett år sedan hur det gick närmare sex månader utan någon riktig regering i Tyskland. Om det är ”ekonomin, dumbom” som räknas (som Bill Clintons gamla valkampanj formulerade det) så tuffade den på precis som tidigare och fortsatte att vara Europas starkaste. Den stora skillnaden var att politikerna, med Angela Merkel i spetsen, hördes och syntes mycket mindre än vanligt eftersom de mest satt inlåsta i förhandlingsrum.

Efter valet 2010 blev regeringsfrågan i Belgien, landet som uppfann Pommes frites, en så het potatis att det tog 589 dagar att koka färdigt en parlamentarisk soppa på tillräckligt många samarbetsvilliga partier. Men kollar man hur Belgien ”mår” idag, så kan man konstatera att det är ungefär världens 18:e rikaste land, bara några placeringar bakom Sverige.

Eller ta Tjeckien. Sedan det blev ett eget land 1993 har man haft en opolitisk statsminister som nödlösning hela tre gånger. Dessutom politiska övergångsregeringar i flera omgångar, precis som nu i Sverige. Ändå har landets ekonomi vuxit sig fyra gånger på 25 år, samtidigt har Sveriges har blivit knappt tre gånger större.

I valrörelserna brukar det heta att Sverige behöver en ny regering. Men det kanske går ännu bättre utan?

Kent Randau

Före detta reporter på Mölndals-Posten. Jobbar med översättning och IT i München.