Det var ett hårt liv på många sätt men farmor levde till 93 års ålder och beklagade sig aldrig, skriver MP:s chefredaktör Ingrid Fredriksson.

Idag tänker jag på farmor

KRÖNIKA

Jag tänker på farmor. Idag uppmärksammar vi internationella kvinnodagen och då går mina tankar till farmor Anna. Det är bara två generationer mellan oss men skillnaderna i levnadsvillkor är milsvida.

Anna, född in i arbetarklassen 1903, fick börja jobba som tonåring. Någon högre utbildning var inte att tänka på, även om hon hade velat. Hon jobbade på golvet på Pripps större delen av sitt arbetsliv, måndagar till och med lördagar. När min pappa föddes 1942 fick han lämnas på barnkrubba vid ett par månaders ålder. Dagens generösa svenska föräldraförsäkring kunde farmors generation inte ens drömma om.

Det var ett hårt liv på många sätt men Anna levde till 93 års ålder och beklagade sig aldrig. Det jag minns bäst är hennes pigga ögon, hennes stadiga figur och aldrig sinande aktivitet. Alltid som nöjdast när hon hade något i händerna.

Min generation, och framförallt min dotters generation, har fått det så väldigt mycket bättre och alltför ofta tar vi det för givet, som invånare i ett av världens mest jämställda länder.

Men faktum kvarstår att svenska kvinnor fortfarande ägnar en timme mer än männen åt obetalt hemarbete varje dag, fortfarande inte tjänar mer än 83 procent av vad männen tjänar, fortfarande utsätts för våld i hemmet och för sexualbrott i större utsträckning än männen, och fortfarande inte utgör mer än 27 procent av styrelseledamöterna i de svenska börsbolagen.

Så långt Sverige. På många håll runt om i världen lever kvinnor även 2018 under mycket svåra förhållanden, bara för att de råkar vara födda till kvinnor. Så nog behövs det fortfarande en internationell kvinnodag. En dag att reflektera över de framsteg som gjorts, kräva förändring och hedra de kvinnor som gått före.

Idag tänker jag på dig, farmor.

Ingrid Fredriksson

chefredaktör

Relaterade artiklar
Fler artiklar