Gratisarbete en vinstaffär för alla parter

KRÖNIKA Jag var på fotbollscup i helgen. Mina söner coachades av tränare som jobbade ideellt, jag köpte hamburgare av en funktionär som jobbade ideellt och lagens mest hårdhudade spelare blev tillsagda av domare som jobbade ideellt.

Några dagar tidigare hade jag själv plockat ner orienteringskontroller efter en tävling – ideellt förstås. Och om vi backar bandet några år var jag ordförande i ett föräldrakooperativ utan att få en spänn som tack. (Att ansvara för en välfungerande tidningsredaktion är en barnlek i jämförelse, tro mig!)

Dags att googla lite. En studie som Statistiska centralbyrån gjorde i slutet av förra året visar att det arbetas ideellt till ett värde av svindlande 131 miljarder kronor i Sverige – varje år.

Till och med de rutinerade räknarna på SCB verkar imponerade, av texten på sajten att döma:

”Det motsvarar 3,32 procent av BNP. Detaljhandeln bidrog till exempel med 3,27 procent, vilket alltså var något mindre än värdet av det sammanlagda ideella arbetet i Sverige”, konstaterar utredarna andäktigt.

Det är förstås imponerande på alla vis. Men jag skulle vilja addera en faktor som inte finns med i floden av siffror.

Både den som utför det ideella arbetet och den som nyttjar resultatet av detsamma kommer ut som vinnare. Jag älskade hamburgaren som den sportigt klädda volontären överräckte i lördags. Och han såg ut att stortrivas bakom disken med sina klubbkamrater, sannolikt väl medveten om att många fotbollsungdomar lär gagnas av Swishpengarna som han just klickat fram.

Prova gärna om du inte redan gjort det! En snabb internetsökning ger vid handen att Mölndal behöver allt från läxhjälpare och bingovärd till cykellärare och fikakompis till gamla. Om vi hjälps åt så tror jag att vi spränger 150-miljardersgränsen nästa gång SCB räknar.

Fredrik Hofflander

Chefredaktör på Mölndals-Posten.