En stor frihet som kräver stort ansvar

KRÖNIKA I dag är det inte bara första advent. Det borde även vara en annan högtidsdag. Det har nämligen gått 252 år sedan en avgörande händelse – som bland annat gör det möjligt för dig att läsa den här texten. Den 2 december 1766 antog Sverige tryckfrihetsförordningen. Den har ingen egen dag i almanackan, istället firas sedan 20 år tillbaka en internationell tryckfrihetsdag i maj.

Fram tills tryckfrihetsförordningen såg dagens bleka vinterljus 1766 var det censur som gällde. Publiceringar förhandsgranskades och kungen bestämde vad som skulle bli offentligt och vad som skulle hållas hemligt. Samtidigt som det blev tillåtet att trycka vad som helst, infördes även offentlighetsprincipen för myndigheternas handlingar.

Den svenska tryck- och yttrandefriheten, den första i världen, blev till en början kortlivad. Gustav III och efterföljaren Karl XIII återinförde censuren. Men genom 1809 års grundlag och ytterligare ändringar 1845 var ordningen återställd. I 173 år har vem som helst i skrift kunnat yttra vad som helst, närsomhelst och hur som helst utan att yttrandet granskas i förväg. Att den yttrandefriheten utnyttjas till det yttersta, inte minst i sociala medier och forum på internet är vi väl alla mycket medvetna om vid det här laget?

Ända klagar en del, främst på den yttersta politiska högerkanten, som upplever att de inte kan sprida hets mot invandrare och utövare av vissa religioner tillräckligt intensivt, trots att det är det de gör hela tiden. I dessa kretsar påstås att Sverige skulle ha ett åsiktsförtryck liknande Sovjetunionens eller Nordkoreas. Hur är det möjligt?

Jo, antagligen därför att de inte har förstått att yttrandefrihet just betyder frihet att yttra sig. Inte en frihet att yttranden ska stå oemotsagda. Och som med alla andra friheter följer också ett ansvar, ibland ett rättsligt sådant. 

Pekar du till exempel ut någon som brottsling eller sprider andra påståenden för att skada en person kan du göra dig skyldig till förtal. Och det är även ett brott (hets mot folkgrupp) att uttrycka sig nedsättande mot en grupp personer beroende på ras, hudfärg, religion, nationellt eller etniskt ursprung eller sexuell läggning.

Men ingen har rätt att stoppa dig från att begå ett sådant brott, om det inte sker i ett sammanhang där det finns en ansvarig utgivare som har det rättsliga ansvaret, då bestämmer hon eller han. Du har friheten att yttra vad du vill. Men du har även ansvaret för dina yttranden. Fira din yttrandefrihet på söndag genom att yttra dig – helst sakligt, korrekt och balanserat!

Kent Randau

Före detta reporter på Mölndals-Posten. Jobbar med översättning och IT i München.