En nära döden-upplevelse på Rådasjön – tack för den!

KRÖNIKA Två män med trivselvikt, intryckta i en kanadensare vid en av Rådasjöns bryggor. Farkosten känns inte alls lika bred och stabil som de där kanoterna som man brukar kunna hyra under sommaren.

”Sluta vicka!” vrålar den ena mannen i panik.

”Det är ju du som vickar!” vrålar den andra tillbaka.

Ja, några paddlingsvirtuoser är vi inte, jag och min vän Peter. Men det spelade ingen roll i lördags, då vi fått för oss att genomföra Mölndal outdoors årliga multisporttävling.

Det blev till slut tre fantastiska timmar på sjön, i skogen och längs vägarna.

Jag har åtskilliga gånger förut i denna spalt hyllat de eldsjälar som drar lasset när den här typen av arrangemang ska fixas.

Men det kan inte sägas för ofta – utan dessa hjältar stannar stora delar av idrottsrörelsen.

Jag föreställer mig att Mölndal outdoor-folket jobbat i många månader med att hitta rätt geografiska områden för tävlingen, fundera över hur evenemanget skulle bli så coronasäkert som möjligt, ragga tävlande, fixa parkeringsplatser, lägga banor, räkna fram en budget, uppdatera sociala medier, trolla fram någon sponsor, snida fram det perfekta poängsystemet… Jag har säkert glömt en hel del i den här uppräkningen.

Och allt detta jobb för att några träningsklädda män, kvinnor och ungdomar ska ges tillfälle att leka tillsammans några timmar en småregnig oktoberlördag. Det är faktiskt helt enastående om man tänker efter, väl värt den femhundring som man fick betala.

Och hur gick det då? Jo, vi överlevde med nöd och näppe kanotfärden, hittade alla kontrollskärmar längs vattenkanten och kompletterade sedan med en snabb cykeltur och en alldeles för lång löprunda. Till slut vacklade vi in på plats 14 av 24 – utmattade.

”Nu ska ni få varm saft, banan och choklad”, sa målfunktionären vänligt.

Som sagt. Hjältar. Vi ses igen nästa år!

Fredrik Hofflander

Chefredaktör på Mölndals-Posten.