Det blir en annan sorts midsommar i år

KRÖNIKA Det är bara att erkänna. Jag har aldrig varit och kommer aldrig att bli någon midsommarkille. Det har liksom aldrig blivit av att jag byggt upp nån sån där härlig tradition med fyra-fem kompisfamiljer som träffas på någons rymliga sommarställe, äter perfekt kokt färskpotatis och egeninlagd sill. Alltmedan barnen leker harmoniskt i bakgrunden, termometern visar 23 grader och den ljusa kvällen aldrig vill mörkna.

Jag har mer känt ett visst mått av tristess över det fixerade formatet, ett visst mått av stress över de outtalade kraven på en perfekt midsommar och ett stort mått av mättnad inför ringdans, stång och folksamlingar vid slott och idrottsplatser.

Så för två år sedan bestämde vi oss. Vi struntade i allt och packade in tält, barn, myggmedel och midsommarmat i bilen.

Sedan körde vi mot en sjö mitt inne i en skog, stoppades av en oväntad vägbom, blev arga, tänkte om och landade slutligen vid en annan liten sjö, komplett med knott och smattrande regn från junihimlen.

Det blev faktiskt en av de bästa midsomrarna. Fiskdammen kändes kanske lite provisorisk med presenterna gömda bakom en sten, och det var som vanligt obekvämt och en aning kallt i tältet. Men ändå.

Kvällsdopp, inget folk, skogen som susade… Och så sill och prinskorv under en tältduk.

I morgon kör vi samma upplägg igen. Den här gången ihop med en annan familj som kommit på att de hyser liknande känslor inför årets svenskaste högtid. Vi midsommarskeptiker måste ju hålla ihop, eller hur?

Slutligen – även om just jag känner så här så inser jag att ni är många som vill fira midsommar på alldeles vanligt sätt. Och som vanligt finns det rikliga möjligheter att göra det tillsammans med andra inom denna kommuns gränser.

Kolla gärna Marcus Erikssons genomgång här. Glad midsommar!

Fredrik Hofflander

Chefredaktör på Mölndals-Posten.