Det är onekligen en märklig tid att leva i

KRÖNIKA Finns det något annat vi tänker på i dessa tider än Corona? Viruset vars framfart nu påverkar stora delar av världen. Så stora inskränkningar som nu görs i flera Europeiska länder har vi inte sett sedan andra världskriget. Hela västvärlden håller på att stänga ner, mer eller mindre. Hur stora konsekvenserna kommer att bli för länder, samhällen, företag, individer kan vi inte ens föreställa oss.

Den här känslan jag lever med sedan en dryg vecka tillbaka nu; att inte veta så mycket om framtiden är främmande. Det vi planerat gäller inte längre. Konserter, resor, arbetsrelaterade möten och konferenser, bröllop, ja allt egentligen. Banala tankar har dykt upp hos mig gällande exempelvis tv-program som spelas in i andra länder eller med stor publik. Blir det inget Antikrundan 2020? Hur blir det med fotbolls-EM? Oerhört pyttesmå och oviktiga detaljer i det stora hela, men något vi tar för givet, som alltid funnits där som nu rycks undan. Det här med att ta saker för givet är vi i västvärlden väldigt bra på eftersom våra samhällen på det stora hela är mer eller mindre välfungerande. Vi har arbeten att gå till, barnen har skolgång. Hyllorna i mataffären är alltid påfyllda. Så hur blir det nu när allt verkar ställas på ända?

Kan det vara så att det till viss del är lite nyttigt för oss privilegierade människor att få vara med om detta? Att få känna marken gunga rejält och ta oss en funderare kring våra liv och hur vårt samhälle är uppbyggt.

Hotell står tomma som spökbyggnader, flygplatsens myller har bytts ut mot onaturlig tystnad, tusentals människor blir varslade. I New York har de stängt alla restauranger och barer. I Spanien fick en man böta 250 euro för att han gått ut och spelat boule. Det är verkligen svårt att begripa. Jag intresserar mig för hur mänskliga beteenden utvecklas när förutsättningar förändras. De senaste dagarna har toalettpappret varit slut i affären flera gånger om dagen. Folk är galna i att bunkra toalettpapper, trots att det inte råder någon som helst brist på det. Varför? Vad ska vi göra med all tid som blir över nu när våra planer går upp i rök? Blir det en babyboom relaterat till corona-karantän eftersom människor nu helt plötsligt får tid för varandra? Även skilsmässor och separationer kanske ökar av samma anledning? Hur är det med psykisk ohälsa? Kommer den öka eller kommer vi att hitta ny mening i tillvaron som gör att vi mår bättre än innan? Kanske kommer någon att återuppta en hobby som de inte haft tid för? Vi kan väl alltid gå till skogen, ingen kan förbjuda oss att vara där.

Eller? Så många frågor, och inga svar. Tiden får visa. Det är onekligen en märklig tid att leva i.

Elin Lund

Socionom och kulturkonsument från Kållered. Älskar att cykla.