Att övningsköra är att kröna ett föräldraskap

KRÖNIKA I ett land där vi är vana att ha säkerhet i åtanke, tänk gå-övningshjälm för ettåringar och badring tills vi är myndiga, är det lagligt och inte konstigt alls att lämna över ratten till en person som inte har körkort och själv ta plats i passagerarsätet. Man har förvisso gått en kurs några timmar och man har förvisso en handledarbok att hålla sig i. Nu är inte boken mycket att ta tag i när nybörjaren inte stannar riktigt så tidigt som man önskar vid en av alla Mölndals miljarder rondeller. Eller byter fil vid ett övergångsställe. Eller när påfartssträckan till Söderleden tar slut.

Efter en mangling med dottern har det hänt att jag, inte osökt, funderar på om det är så genomtänkt det här med att vi utan bilar med dubbelkommando får övningsköra. Hur hårt vi än trycker foten i bilmattan så är det nybörjaren bredvid som ska bromsa. Jo, dottern och jag körde förstås i flera veckor på Pedagogens parkeringsplats (jag skojar inte) innan vi tog vi steget till Stubbåkersgatan där vi hängde ytterligare någon månad. Jo, vi körde fram och tillbaka till Fässbergs kyrkogårds parkering i sisådär fyra veckor. När det var dags för större vägar vet jag inte vems hjärta som slog hårdast.

Men förlåt kära gode värld – trots att vi hade tagit myrsteg för att vi båda skulle känna oss säkra kan det hända att jag har krampat med handen runt kurvhandtaget (det funkar inte heller) och falsettgapat ”BROMSA! AKTA TANTEN! OCH SPÅRVAGNEN! HERREGUD SPÅRVAGNEN!!” Det kan ha hänt att vi båda har gråtit när det gått extra dåligt. När jag har gett instruktioner för sent och för otydligt och hon har missat väjningsplikten eller glömt högerregeln. Att övningsköra med sin unge är en obarmhärtig lektion i tålamod, stresshantering och tillit. Man blir bra på att ge kritik – eller så blir man inte det och då kan man glömma alltsammans.

Så en dag rullar allt. Hon ser cyklisten jag inte såg, hon tipsar om hur man backar in på en parkering och hon har superkoll på hur man kör i en tvåfilig rondell. Plötsligt sitter vi där och pratar om ditten och datten och jag glömmer nästan bort att hon inte har körkort tills hon säger åt mig att ”Sluta prata om annat. Vi ska övningsköra.” Och jag sneglar på den unga kvinnan bredvid, hon som nyss var tre, elva, fjorton. Hon som jag har lärt att cykla, simma och knyta skosnören. När hon nu felfritt rattar sig runt Västlänkens hål och plank undrar jag om mitt jobb här är gjort.

Att övningsköra är att kröna ett föräldraskap. Det är att säga: Nu lär jag dig upptäcka faror i tid. Att du ska vara rädd om dig själv och andra. Nu får du fara ut i världen. Kör försiktigt, älskade unge.

Lisa Iverstam

Nyfiken Toltorpsbo på cykel med krånglande växlar. Jobbar som redaktör på operahus.