Att leva Sverigefritt är nästan omöjligt

KRÖNIKA Med dagens kommunikationsmöjligheter går det förstås utmärkt att hänga med i allt som händer och sker i Sverige och Mölndal även om man bor utomlands.

Men ett år som detta, när det gamla hemlandet inte ens förmår att skrapa ihop en regering så kan man i protest bli sugen på att leva i en helt Sverigefri vardag i Tyskland. Fast det är inte så enkelt. 

För mig börjar den virtuella kontakten med Sverige direkt på morgonen, när jag kliver på tunnelbanevagnen. Den är nämligen på väg mot Gustav-Adolf-Straße, döpt efter den svenske krigarkungen. Jag kliver av på centralstationen och strax före halv sju kopplar jag upp mig på höghastighetstågets internetnätverk. Då är det dags igen. Göteborgsföretaget Icomera levererar den tekniska lösningen till tågets internetuppkoppling.

Men ofta har jag redan haft ytterligare en ”sverigesiktning” på perrongen. Chansen är mycket stor att jag har gått förbi en medpassagerare med en Fjällräven Kånken hängande över axeln. Den norrländska ryggsäckstillverkaren är omåttligt populär i Tyskland. Man ser dem överallt. Mycket vanligare än Volvo-bilar till exempel. Hör och häpna, jag ser till och med en och annan Saab rulla på de tyska vägarna, snart åtta år efter konkursen.

Själv brukar jag inte ha svenska matvaror med mig till jobbet. Men man kan lita på att kollegorna har Wasa knäckebröd stående i skåpet. Eller smörgåsmargarin från Arla i kylen. Okej, det sistnämnda brukar vara dansktillverkat, inte svenskt. 

Som väntat finns det H&M-butiker i alla större tyska städer. I Nürnberg finns det till och med en Gudrun Sjödén-butik.

Skulle jag gå och handla mat efter jobbet kan det också bli problem. För skojs skull gick jag igenom min lokala handlares sortiment på jakt efter blågula varor. 

Förutom Wasa-bröd i en mängd utföranden hittade jag även Marabou-choklad, pappersnäsdukar direkt från Essity – med kontor i Mölndal – samt Absolut Vodka. Men ingen svensk öl. 

Där vinner danskarna, även om Carlsbergs slogan ”probably the best beer in the world” klingar extremt falskt i regionen som har fler bryggerier per invånare än någon annanstans i världen, varav några som faktiskt är bäst i världen – på riktigt.      

Kent Randau

Före detta reporter på Mölndals-Posten. Jobbar med översättning och IT i München.