Man måste våga vara medmänniska

Det känns fint och oerhört skönt i hjärtat när man kan få en sorgsen eller ensam själ att må lite bättre för en stund. Idag har jag promenerat med min 85-åriga granne i en timma.

Efter 60 år förlorade hon nyligen sin man, barnen bor på andra sidan Sverige och får i dagens läge inte resa till henne. Hemtjänsten har den senaste tiden inte haft personal för att komma till henne utan nöjt sig med att ringa henne fem minuter varje kväll.

Det leendet hon gav mig idag efter vår promenad kan inte några pengar i världen ersätta. På en timma fick hela hennes känsloregister komma till sin rätt, hon fick chansen att prata med någon, skratta och gråta med någon. Önskade så att jag kunde krama om henne men vågar inte just på grund av att hon är i riskgrupp, annars hade hon fått världens längsta och varmaste kram.

Vi människor är beroende av varann, vi är beroende av någon sorts social kontakt för att må så bra vi kan så därför vill jag uppmuntra er alla att räcka ut handen till era gamla eller ensamma i ert område, de behöver oss!

Corona smittar mest inomhus så om du är frisk: Ta ett möte utomhus med minst 1,5 meters mellanrum. Måste du nysa, hosta, oavsett anledning – gör det i armvecket. Krama inte, ta inte i hand, använd gärna vantar. Bara för dem att veta att man har någon där, villig att finnas för dem, värmer dem. Speciellt i denna tid med så mycket rädsla.

Våga ge av dig själv, våga vara en medmänniska… Belöningen, blicken, leendet av tacksamhet, är den finaste du kan få.

Vid 16 ska vi ta en fika i solen… Jag själv har blivit uppsagd pga coronakrisen så jag har all tid i världen just nu.

Noomi

Här kan du lämna din egen berättelse om livet under coronakrisen!