För oss introverta är det ingen större skillnad

Liksom många andra sitter jag nu också hemmavid och arbetar. Nu fanns incitamentet att låta förvaringsutrymmet bli det arbetsrum som var tanken där vid inflyttningen för ganska precis ett år sedan.

Kartongerna må inte ha blivit uppackade men väl förflyttade – till det andra förvaringsrummet tillika nästa projekt kallat gästrum. Den basala komponent som behövdes för att koppla upp mina båda monitorer var slut även hos centrallagret, en kanske mer logisk corona-effekt än den hamstring av toalettpapper jag förundras över varje gång jag besöker butiken.

Nåja, nu har jag i vilket fall mina skärmar och mitt arbetsrum och kan i riktig i-landsproblematiksanda nu endast klaga på ont i röven. En riktig arbetsstol hamnar på inköpslistan när de dubbla filtarna uppenbarligen inte förmår att tillhandahålla erforderlig komfort då detta hemarbete ser ut att hålla i sig.

Vad som inte skrivs i media men florerar i sociala flöden är hur ypperligt denna globala sociala distansering passar oss introverta. Det skrivs om och för de extroverta i form av tips, råd och metoder för att lättast hantera distanseringen och hemmet likställs med fängelser med den extroverta som ett rastlöst djur däri.

Jag som introvert och många med mig har inte behövt förändra vår livsstil nämnvärt, en del snarare till det bättre. Att inte komma hem dränerad av energi efter det sociala samspel som en normal arbetsdag innebär med allt från den där fikapausen till oanmälda mötet. En eller flera dagar utan att se en annans ansikte än möjligen de man passerar vid nödvändig proviantering i affären är inget problem.

Vår kultur och arbetslivet gagnar de extroverta med de förväntningar på social interaktion vi fostras till från barnsben. Skolornas läroplaner med samarbete uttalade i mål utvecklas till önskade egenskaper i form av social kompetens i platsannonser och CV:n. Som introvert har man oftast inga problem med social kompetens, men till skillnad mot en extrovert så tar den energi och vad gör man med energislukare?

Så ja, vi introverta får energi av att vara ensamma, vi stänger in oss och gör väl det som de extroverta gör minus den mänskliga interaktionen – vad nu det månde vara eftersom de oftast verkar tala i telefon, vara på väg att träffa någon eller planera nästa after work.

Skämt å sido ska man inte blanda ihop den introvertas behov av ensamhet med vilja att leva ensam. Vi är bara ytterst selektiva med vilka vi väljer att lägga vår energi på.

Så jag sitter här i min färdigställda kokong med elektroniska fönster ut mot världen, en värld som nu genomgår något så radikalt och omvälvande att jag både räds och hoppas kring vad som mynnar ut i andra änden. Under tiden får vi inte bara försöka se efter de extroverta som har det svårt just nu utan alla omkring oss, försöka lyfta blicken över balarna med toalettpapper och reflektera, finna perspektivet och välja vad vi vill göra med de insikter som kommer.

Linda

Här kan du lämna din egen berättelse om livet under coronakrisen!