Sven-Eric Johanson – en ovanlig kyrkomusiker

Stensjöns församling Göteborgskompositören Sven-Eric Johanson (1919 – 1997) skulle ha fyllt 100 år under 2019. Hvitfeldtska Musikgymnasiets kammarkör under ledning av Martin Bagge har firat hans minne genom att uppföra några av hans många verk. Söndagen den 8 mars sjöng ungdomarna i Stensjökyrkan under en musikgudstjänst.

Sven-Eric Johanson tjänstgjorde under många år som organist och var alltså kyrkomusiker. I Svenska kyrkans psalmbok är han representerad med psalm 214, en tonsättning av en dikt av Britt G. Hallqvist. Denna psalm sjöngs under kvällen. Kören sjöng Johansons tonsättningar till dikter av Barbro Karlén, William Shakespeare och Atle Burman. När man lyssnar till dessa tonsättningar, framträder den musikaliska bilden av en välutbildad kyrkomusiker, som känner till kyrkomusikens uttrycksmedel och kan använda dem. Stilen kan sägas vara högtidlig, allvarlig och upplyftande. För många är Johanson dock en musikalisk upptågsmakare, som prövade nya uttryckssätt och hittade på åtskilligt på egen hand.

Hans uppenbarelse avvek från alla andra kyrkomusikers, som jag har sett. Sven-Eric Johanson hade punkfrisyr och vältvinnad Salvador Dali-mustasch. Hans klädsel var ibland på liknande sätt helt modernistisk, ibland inte. Han blev ett av pressfotografernas älsklingsobjekt och syntes ofta i tidningarna, allra helst som han var med i alla slags kulturella sammanhang. Han tyckte helt enkelt om att synas och hade en stark verksamhetslust, som ledde honom till att pröva nytt, skämta och väcka uppmärksamhet. Av allt att döma begrep han, att man inte blir berömd enbart genom att skriva bra musik. Man måste synas också. Man får ofta mer uppmärksamhet genom upptåg än genom bra musik. Kort sagt, Sven-Eric Johanson kunde både tonspråket och det offentliga spelet om uppmärksamhet. Han blev också ett stort namn tack vare både sin musik och sina sociala talanger.

Han hade viss anknytning även till Mölndal. Långt uppe i Sörgården i norr bodde Erik H. Malmström, känd skolman och studierektor för Studieförbundet Vuxenskolan i Mölndal. Malmström skrev barnvisor, och Sven-Eric Johanson tonsatte vissa av dem. Malmström utgav både dikter och noter i några häften med illustrationer av Mölndalskonstnären Axel Eriksson. Jag var inblandad och träffade Johanson vid ett sådant tillfälle. Han var en sann bohem. När han höll på med musik, glömde han allt annat. Han hade glömt, att han skulle komma till Malmströms och måste påminnas med ett telefonsamtal.

I Stensjökyrkan spelades kompositörens ”Trio för klarinett, violoncell och piano” från 1958. Trion är skriven i tolvtonsteknik och var på sin tid mycket modernistisk. Tonsättaren lyckades dock få med melodiliknande avsnitt i denna modernistiska skapelse, som uppskattades livligt av åhörarna att döma av de livliga applåderna i Stensjökyrkan. Birgitta Landgren, som anordnar ”Musik i Stensjökyrkan”, sken av belåtenhet över denna musikgudstjänst, som visade sig vara en stor framgång. Församlingsherden Stefan Risenfors hade en stor och delvis annan åhörarskara att predika för. Alla hade anledning att vara nöjda.

Lars Gahrn