Per Andersson: ”Humor är min passion”

Han har ägnat sitt liv åt humorn och hans hjältar är komiker. Den energiske multiartisten Per Andersson, född och uppvuxen i Mölndal, aktuell på Gunnebo slottsteater i sommar, har blivit blödigare med tiden och tycker att man kan skämta om allt.

Hur är det att vara tillbaka på hemmaplan?

– Känslorna kommer tillbaka, på Gunnebo har jag spelat barnteater. Men jag har inte lämnat Mölndal på riktigt, jag är fortfarande kvar här.

Varför lämnade du västkusten för huvudstaden?

– Efter gymnasiet reste alla utomlands. Men jag spelade teater och lämnade aldrig Mölndal. Jag flyttade till Stockholm för fyra-fem år sedan, så jag gör den resan 20 år senare. Alla i Grotesco, som jag spelar tillsammans med, bor i Stockholm, jag har varit med i VM i pendling. Stockholm är som att pröva att bo i Alingsås ett tag.

Varför är det alltid komedi för dig?

– Jag trivs i det facket. Jag älskar komedi. Humor, det är min passion. Mina största hjältar är komiker; Charlie Chaplin, Monty Python och Killinggänget.

Du började tidigt stå på scen. Har du teaterbakgrund?

– Nej, mina föräldrar var televerkare. Men de har alltid varit stöttande och tyckte att jag var rolig. Nu är jag 42 år och fattar äntligen att jag lever på det här. Även om det inte hade gått bra skulle jag ha stått i en källare och spelat min teater.

Hur började din teaterkarriär?

– Jag var bara några år gammal när jag började spela teater i vardagsrummet i radhuset i Mölndal. När jag var 11 år startade jag och tre andra killar teatergruppen ”Humoristerna”, Vi skrev manus och satte upp flera shower om året. Vi fixade allt; dekor, belysning och planscher som trycktes ut svartvita men som jag färglade efteråt med pennor. När jag tänker tillbaka på den tiden måste jag ju säga att vi var väldigt ambitiösa och modiga. Vi gjorde föreställningar i över tio år. Bland annat åkte vi Sverige runt i en folkabuss, och spelade Nalle Puh. Vi byggde en dekor som nätt och jämnt gick in i bussen. Sedan fick vi sitta stilla i en viss position för att alla skulle få plats. Det var extremt slitigt och lätt hysteriskt, men väldigt roligt.

Har du någon drömroll?

– Jag drömmer om att fortsätta med det jag gör – den kreativa blandningen att skriva manus och spela. Jag har inte har något emot att göra drama, men komedi är min inriktning. Det är klart det finns en risk att man hamnar i ett cementerat fack som komiker, men jag tänker att det gäller alla människor.

Någon eller något som inspirerar dig särskilt?

– Jag kan skriva ner en idé eller ett konstigt ord. Det fyller på hela tiden. Tajmingen och flowen ska funka. I Grotesco är vi sex personer och det blir mycket samtal. Jag pendlar mellan det jätteroliga och den lilla subtila snygga humorn. Överlag gillar jag tusen sombreros.

Tusen sombreros? Förklara.

– Jag tycker att det är roligt med en sombrero till. Jag gillar när man vrider och drar lite extra, när folk går all in, när det blir en metanivå. Jag har sett sådana där galna föreställningar. I London såg jag en rysk clown där det blev snöstorm i föreställningen och det snöade på publiken i salongen. När föreställningen var slut låg vi mellan bänkraderna och hade snöbollskrig. Det blev nästan som ett konstverk. Man vet inte när och var det slutar.

Finns det något man inte kan skämta om?

– Nej, allt kan man skämta om. Om man inte kan det är det jävligt farligt. Men man ska göra det med finess. Humor är förlösande och befriande.

Hur är du som person?

– Jag är extremt social och har alltid älskat att prata med människor. Att gå på en pub och bara gagga med folk är skitkul. Jag gillar att ta del av livsöden och även att bara sitta och observera människor. Jag försöker vara en glad skit men jag blir buttrare med åren. Jag vill tänka kravlöst men känner ändå press på mig. Alla har sina toppar och dalar, även jag. Det är helt naturligt att livet går upp och ner. Det är härligt att vara positiv. Vill man ha goda vibbar, kom till mig.

Du har två söner. Hur är du som pappa?

– Jag är en snäll pappa, kanske lite konflikträdd. Jag behöver träna på att bli mer bestämd och konsekvent men jag har blivit mycket bättre på att säga till på skarpen. Jag har också blivit tryggare i mig själv sedan jag fick barn, blivit mer grundad, men också mer blödig och kan börja lipa för ingenting. Och så klart tröttare. Men jag är inte orolig av mig. Jag vill lära mina söner är att vara sig själva, lyssna till magkänslan och följa sin dröm.

Hur ser din sommar ut?

– Förutom att spela teater blir det mycket grilla med vänner, släkt och familj. Jag kommer grilla ihjäl mig.

Charlotte Gad

Per Andersson

Ålder: 42 år.

Yrke: Skådespelare, komiker, manusförfattare och regissör.

Bor: Stockholm.

Född och uppvuxen: Mölndal. Det har varit ställen på B- Bifrost och Balltorp.

Skolor: Jag körde Mölndal all in: först Balltorpsskola, högstadiet i Åbyskolan och sedan Fässbergsgymnasiet.

Familj: Sambon Malin, sönerna Tage och Ture, föräldrarna Marita och Tommy i Balltorp, 98-åriga mormor Judit i Bifrost och systern Liselotte i Älvängen.

Intressen: Det vanliga; resa, grilla och umgås med vänner.

Medverkat i: Bland annat humorgruppen Grotesco, ”Book of Mormon” på Chinateatern, ”3 X Per Andersson” på SVT Play, föreställningen ”ART” på Rival i Stockholm med Johan Rheborg och Henrik Schyffert i huvudrollerna och årets julkalender ”Panik i tomteverkstaden”.

Aktuell med: Spelar ”Den Osalige”, en nyskriven komedi om en fars som blev en musikal. På scen Per Andersson, Ulla Skoog och Linus Wahlgren med ensemble till levande musik. Spelas onsdag till söndag 3 juli-9 augusti.

Kuriosa: Jag har inte klippt håret de senaste åren för att det ska finnas något att ta av för mina roller. Därför har jag ungefär samma frisyr hela tiden. Men jag skulle vilja ha riktigt kort hår.