Första bussen var en ambulans

Arkiverat

Kålleredsbussarna fanns i Kållered från början av 1920-talet till 1999.Fotografiet visar ett garage som Kålleredsbussarna hade under 1930-talet. Det låg i bottenvåningen i före detta kafé Solbacken, numera thairestaurang.

Fotografiet visar ett garage som Kålleredsbussarna hade under 1930-talet. Det låg i bottenvåningen i före detta kafé Solbacken, numera thairestaurang.

Kålleredsbussarna startade sin verksamhet 1923-1924 av Erik Carlsson. Han trafikerade sträckan Sage-red- Bastionsplatsen. Sagered var gränsen mot Hal-land. Birger Kjellberg övertog verksamheten 1926 och registrerade bolaget då. Bolaget var aktivt fram till en olycklig konkurs 1999-08-15. Efter Birgers död 1953 tog hustrun Majalis över och efter Majalis tog sonen Klas över posten som VD.

Den första bussen var en ambulans från Tyskland efter 1:a världskriget och därefter en ombyggd GMC lastbil.

Busslinjen gick i huvudsak, till att börja med, mellan Göteborg, Bastionsplatsen till Kållered, Sagered och utvidgades senare till Inseros och längre bort. Från början var det beställningstrafik som kördes.

Kjellberg hade till en början en kompanjon som hette Segerström vilken hade två söner, Gunnar och Ville som var chaufförer. De var ökända för sin framfart och för att köra fort. De tävlade om att köra fortast på sträckorna, till passagerarnas förargelse .

En ny buss av fabrikat Tidaholm anskaffades under 1930-talet och trafiken utökades till Annestorp. Underhand som efterfrågan ökade, utökades verksamheten med längre linjer, fler bussar och fler anställda.

Under 1970-talet och senare utökades trafiken till Bölet-Ikea, Kållered-Tulebo, Sagered, Lindome-Hällesås-Snipen, Benarby, Hällesåker. Vid marknadsdagar även Anneberg-Kungsbacka.

Företaget hade garage på olika platser i regionen. Det första garaget på Midsommarvägen står kvar. I Kållereds centrum fanns det ett garage för tre bussar i bottenvåningen i det som senare skulle inrymma kafé Solbacken.

Kjellberg byggde det nuvarande ”Blå Huset”, före detta Konsum, där han bodde med sin familj på övervåningen och hade bussgarage i bottenvåningen.

Kjellberg lät senare bygga ett garage med verkstad mitt emot ”Blå huset” i centrum. Den byggnaden uppfördes på mark från Töftet, en lantbruksfastighet som köptes in för detta ändamål. Bostadshuset användes under många år som kontor och personalutrymme. Byggnaderna, som är rivna, var länge ett landmärke för de som besökte Kållered.

Man hade även ett garage i Inseros, den byggnaden finns kvar.

Kålleredsbussarna lämnade Kållered 1989 med stor framtidstro då nya moderna lokaler i Räverkärr togs i bruk med anpassade personalutrymmen, kontor och verkstad. Den byggnaden används fortfarande.

”Alla” invånare i Kållered åkte i varje fall vid något tillfälle med Kålleredsbussen, som var ett vanligt inslag i miljön och en uppskattat verksamhet med omvittnat trevlig och hjälpsam personal.

De flesta chaufförerna stannade kvar i företaget när de väl börjat och en del av dem blev i det närmaste legendariska. Det finns åtskilliga berättelser om hur bussen på morgonen kunde vänta in en del kroniskt sena resenärer som man visste skulle med. Kom det någon försenad springande så stannade man alltid och släppte på resenären.

Det är också omvittnat att chaufförerna kunde väcka slumrande resenärer på hemväg sena kvällar vid deras vanliga hållplatser, så att de kom av som de skulle. Ibland kunde det hända att man missade att väcka någon passagerare som då fick åka med till ändhållplatsen, vanligen Inseros, där bussen vände tillbaka mot Kållered och passageraren kunde stiga av.

Det berättas att konkursen berodde på en felräkning inför ett anbud för busstrafiken men det är mer komplicerat än så. Alla som bedrev bussverksamhet i regionen var inte välvilligt inställda till Kålleredsbuss som företaget kallades på senare tid. Nog om detta.

Vid konkursen hade företaget ett 70-tal anställda som blev utan arbete. De flesta fick senare enligt uppgift arbete på annat håll.

Inge Börjesson