Sedan hemtjänstens planerare centraliserades för ett år sen har kommunikationen med hemtjänstpersonalen blivit i det närmaste obefintlig, skriver Lindomes omvårdsteam. Foto: Shutterstock

Situationen är ohållbar – ge oss vår planerare tillbaka

Angående centraliseringen av planerarna som gör våra dagliga scheman i hemtjänsten.

Mölndals stads vision för arbetsmiljön har en punkt som lyder: ”Anställda har inflytande över sin arbetssituation. Medarbetare är delaktiga i frågor som rör verkställandet av de politiska målen, arbetets planering och utformning av den egna arbetsmiljön”.

Ovanstående vision ter sig för oss i vårt dagliga arbete som en illusion. Något som inte är applicerbart i vår verklighet.

Vi jobbar i Lindome omvårdnadsteam. Vi är styrda av de planerare som dagligen planerar våra scheman. Dessa planerare sitter centralt och går inte att nå av oss som jobbar på ”golvet”. Vi kan inte kommunicera med dem och de kommunicerar inte med oss. All kommunikation skall gå via en tredje part (samordnaren). Detta leder till att vi varje dag gör egna ändringar i våra redan planerade scheman.

Anledningen kan vara att vårdtagaren inte ligger rätt i tid, att personalen inte har rätt kompetens för uppdraget, eller att det finns rent logistiska skäl som att avståndet mellan vårdtagarna på samma schema är för stort. Men ändringarna görs av oss enskilt eller i grupp när vi har våra morgonmöten eller när vi går på och skall jobba kväll. Det är inte vår uppgift men helt nödvändigt för att dagen/kvällen skall fortlöpa på bästa sätt och att det ska drabba vårdtagarna så lite som möjligt.

Även vårt värdegrundsarbete som ligger till grund för gott kontaktmannaskap dräneras och mister sin verkan. Till detta skall tilläggas att vi har väldigt många besök på våra scheman och att körtiden är för kort eller överhuvudtaget inte finns. Detta leder till kraftig stress och stor frustration som vi inte kan påverka på annat sätt än att skynda oss så mycket det bara går.

Bakom varje dörr bor det en människa som är helt eller delvis beroende av oss. Det åligger oss att på bästa sätt ge den vård och omsorg som hon eller han behöver. Vi är proffs på det vi gör och ger allt vi kan för våra vårdtagare. Det är a och o att de känner sig trygga och omhändertagna. Att jobba med människor och äldre i synnerhet kräver sin ”kvinna” alternativt ”man”. Det är inte ett lätt jobb utan i allra högsta grad komplicerat och kräver rätt kompetens, lyhördhet, stor människokännedom och tid. Tid som äts upp av stress, då förutsättningarna inte ges.

Om visionen är att vi anställda skall ha inflytande uppmanar vi er som har makten att göra något konkret åt vår situation. Den är nämligen ohållbar och vi upplever att vi inte får något gehör från er. Vi försöker med de medel vi har att påverka men hittills har inget hänt som visat att ni lyssnat.

En annan punkt i Mölndals stads vision för arbetsmiljön lyder: ”God arbetsmiljö är i hög grad en fråga om ledarskap. Ledarskap och medarbetarskap hör nära ihop och är varandras förutsättningar”.

Var finns ni då, ni ledare som skall leda oss till god arbetsmiljö om vi nu är varandras förutsättningar? En förutsättning för gott samarbete är att människor som har samma mål kan kommunicera i direkt och rak kommunikation, utan filter. Att de befinner sig på samma adress är en förutsättning eftersom allt levande är dynamiskt. Det krävs att de som planerar har god kännedom om våra vårdtagare och deras status. Som det är idag är de ett namn, ett bistånd och tiden det tar för att verkställa biståndet.

En annan detalj är att avståndet mellan vårdtagarna rent geografiskt är olika långt men det tar tid att ta sig emellan även om de bor grannar. Tiden mellan vårdtagarna är helt eller delvis borttagen. Planerarna vet inte heller vilka vi är och var vi har våra kontaktpersoner och det viktiga värdegrundsarbetet med kontinuiteten faller då tyvärr också då vi blir placerade på ”fel” schema-rad. Så hur vi än jobbar, verkställer bistånd och jagar tid har vi förlorat innan vår arbetsdag ens har börjat av den enkla anledningen att vi inte har de förutsättningar som krävs för att vi ska kunna göra det vi är anställda för.

En av anledningarna är att vi inte kan kommunicera direkt med de som planerar våra arbetsdagar. Vi har inget samarbete med dem överhuvudtaget. Många av oss har inte ens sett dem i verkliga livet. De som fattade detta beslut kunde nog inte ana eller förutse vilka konsekvenser detta leder till.

För allt gott samarbete startar med god kommunikation och här råder total brist på densamma.

Så snälla ge oss ”vår” planerare tillbaka fysiskt ute i gruppen.

Lindome omvårdnadsteam

Relaterade artiklar
Fler artiklar