Chefer ett problem inom privat vård

Jag jobbar i privat vård i Mölndal på LSS och SoL-insatser, även känt som personlig assistans och hemtjänst. Jag älskar mina kollegor, jobbet är krävande men jag vet att mitt arbete gör en stor skillnad. Många jag jobbar med är inte med oss särskild länge och det krävs mer än att bara ge rätt medicin vid rätt tid om man ska vara duktig i det här arbetet.

Vi möter regelbundet hot och kognitivt degenererande sjukdomar i vardagen, människor som mår dåligt och osanitära arbetsmiljöer. Ibland kan vi även hitta ett vapen i farstun hos någon dement. Vi får uruselt betalt för den insats vi gör men man jobbar inte med det här om man vill bli rik på pengar.

Vårdtrycket ökar på oss. Vårdplatser är dyrare än vård i hemmet så samhället håller människor hemma så länge som möjligt. För att lösa detta privatiserade man mycket av vården. Det har varit en bra lösning för många då det gett dem ökat inflytande över sin egen vård men nackdelen blir för oss som arbetar.

Allt är bra så länge man har en chef som förstår att arbetsmiljön är det viktigaste i ett företag om man ska ha stabilitet, kvalité och god avkastning. Stor personalomsättning och många sjukskrivningar kostar inte bara i pengar. Utan personalen kan inte företaget existera. Det är våra insatser som ökar omsättningen.

Ett problem som sällan uppmärksammas med privatiseringarna är just det här med chefer. I offentlig regi så brukade de värsta cheferna sållas bort. Kommuner och landsting har lättare att kolla upp referenser. I den privata vårdens vilda västern lyckas driftiga personer som ändå är olämpliga som chefer, enklare kunna göra karriär. Det är bara att de söker jobb i en annan kommun så hamnar de under fackets radar.

Den privata arbetsgivaren har inte alls lika lätt att göra bakgrundskontroller på sina chefer som de offentliga. De offentliga arbetsgivarna kan ringa sin respektive i den andra verksamheten för att få dennes uppfattning kring den aspirerande chefens lämplighet. De privata arbetsgivarna måste lita på de referenser den aspirerande chefen själv uppger om man inte har goda affärskontakter med dennes förre arbetsgivare.

Företag pratar ogärna och än mer så med sina konkurrenter.

I den privata vården är arbetsmiljön nästan uteslutande beroende av chefen. Kommuner har ofta en större organisation och enklare att hitta andra lösningar om man får en dålig chef som fattar olämpliga beslut. Kommuner har heller inte alls samma vinstkrav som den våta kalla filt privat vård har hängande över sig.

Så vad gör man om man helt plötsligt får en dålig chef om man är anställd privat?

Man slutar.

En medlem i Kommunal i 35 år