Jag arbetar på ett gruppboende inom vård och omsorg i Mölndals stad. Vi har haft inte mindre än sju chefer inom sex år, en chefskarusell som orsaker röra och dåligt ledarskap.
Jag frågade min förra chef varför så många chefer lämnar kommunen, men jag får inget svar. Det påminner mig om den tystnadskultur och rädslan för repressalier, som Mölndals-Posten rapporterat om.
En del chefsbyten beror på en omorganisation som skett inom förvaltningen för att jämna ut arbetsbördan mellan cheferna så att alla chefer ska få ungefär lika många medarbetare under sig. Men det förklarar inte allt. Bråk mellan chefer och medarbetare är en annan förklaring. Men också rädsla för repressalier.
När jag skev ett upprört brev till en tidigare chef för ledsagning, som ville ge mig ett sämre anställningsavtal, blev jag anmodad att komma till ett möte med vederbörande, HR och fack.
Samma sak händer när jag lex Maria-anmäler en sjuksköterska. Jag blir uppringd av en chef som vill kalla till möte med HR, chef och fack om jag gör på liknande sätt i framtiden.
Facket berättar att många chefer satt i system att kalla till möten så fort någon opponerar sig.
En bit in i många av dessa möten frågar sig alla: ”Varför sitter vi här.” Inget finns att anmärka på. Men bara vetskapen om att en chef vill kalla till möte kan få vem som helst att lägga munkavle på sig.
Slutord: Jag har jobbat 35 år inom vård och omsorg och har också haft många bra chefer och goda kontakter med sjuksköterskor, vill jag poängtera. Bilden är inte nattsvart. Men bilden av Mölndals stad har börjat få fläckar. Nu tvättar vi bort dem!
En vinst för omsorgstagare, och chefer!
Med vänliga hälsningar,
Pontus Lövemark
LÄS MER:Larm om tystnadskultur och dålig arbetsmiljö på vård- och omsorgsförvaltningen