Mölndals-Posten
Måndag, 18 december 2017
Historien visar att man inte har råd att vara tyst och avvaktande när demokratin utmanas, skriver MP:s krönikör Kent Randau.
Historien visar att man inte har råd att vara tyst och avvaktande när demokratin utmanas, skriver MP:s krönikör Kent Randau.

Demokratins stora skörhet

KRÖNIKA

För ett par veckor sedan besökte jag museet Dokumentationszentrum i Nürnberg. Det lågmälda namnet är en enorm kontrast till vad som försiggick på platsen för 80 år sedan. Precis där ”Doku-Zentrum” står idag, höll nazisterna sina enorma propagandaskådespel, partidagarna i Nürnberg (1933-1938). Även 1939 var partidagar planerade till början av september, men de ställdes in eftersom Tyskland dagen före invigningen hade invaderat Polen.

Dokumentationscentrumet innehåller det man förväntar sig, partidagarnas historia, bakgrunden till hur nazisterna kom till makten. Diktaturens brutala historia, från mord på politiska motståndare, krigsförbrytelserna och den industriella utrotningen av människor, främst judar och andra “rasfrämmande element”. Men det var två andra tankar som stannade hos mig den här gången.

Dels nazisternas storhetsvansinne. Av sex storskaliga planerade byggnader för partidagsområdet i Nürnberg slutfördes endast tre. ”Doku-Zentrum” var tänkt som kongresshall, men övergavs knappt halvfärdig, utan tak. För att inte tala om planerna för Berlin. Fram till 1950 till skulle stora delar av staden rivas och ersättas med nya monumentala byggnader och förvandlas till Germania, världens huvudstad.

Det andra som fastnade var hur otroligt snabbt Hitler förvandlade Tyskland från demokrati till diktatur. Inom två månader var yttrande- och pressfriheterna avskaffade och myndigheterna fick rätt att fängsla vem som helst utan rättslig prövning. Inom fyra månader hade fackföreningar förbjudits, inom ett halvår var alla andra partier utom nazistpartiet förbjudna. Och drygt 18 månader efter Hitlers tillträde som kansler hade han blivit diktator med absolut makt.

Låt vara att Hitler var mer extrem än många andra nationalistiska populister, men likväl erbjöd han enkla lösningar på komplicerade problem, anklagade etablissemanget för att sko sig på folkets bekostnad och den fria pressen för att föra folket bakom ljuset.

Dagens nationalistiska populister har kanske inte världsherravälde som mål, men precis som Hitler på sin tid, sitter det idag politiker i Sveriges riksdag som har sagt att de vill byta ut poliser, rättsväsende och medier som inte tycker som dem.

Sverige är inte Tyskland på 30-talet. Vi har haft nästan 97 år av demokrati. 1933 hade Tyskland haft det i drygt tio år. Det är möjligt att det skulle ta längre tid att rasera demokratin i Sverige i dag, men historien visar att man inte har råd att vara tyst och avvaktande när demokratin utmanas av krafter som vill undergräva den.

Vi vet hur det kan sluta.

Kent Randau

F d reporter på Mölndals-Posten. Jobbar med IT och översättning i München.

Relaterade artiklar
Fler artiklar