Mölndals-Posten
Tisdag, 16 januari 2018
Det är ett par månader sedan metoo-stormen briserade. Hur går vi vidare nu, funderar MP:s krönikör Hannah Sundqvist.
Det är ett par månader sedan metoo-stormen briserade. Hur går vi vidare nu, funderar MP:s krönikör Hannah Sundqvist.

Att göra-lista #metoo

KRÖNIKA

Det är ett par månader sedan #metoo briserade över västvärlden och våra ögon vidöppnades för det sexuella maktutövandet mot kvinnor. Vi visste det redan för enskilda röster har regelbundet höjts i protest och desperation i långa tider. Men den här gången blev rösterna så många att det blev en storm, omöjlig att stänga ute. Fönstren flög upp och gammalt damm som låg överallt rördes upp. Under dammtäcket anar vi ett mer jämställt samhälle byggt på schyssta värderingar. Men nu börjar stormen mattas av och dammet lägga sig. Eller? Hur städar vi bort dammet för gott? 

För ett par veckor sedan deltog jag i en träff hos en vän för att prata hur vi får en bestående förändring i samhället efter metoo-rörelsen. Vi var ett 20-tal kvinnor från olika branscher som ägnade en kväll åt att brainstorma idéer. För nu är tid att gå från ord till handling, att faktiskt förändra och inte bara prata. Så vad kan vi göra?  

Vi kan förbättra vår hantering av sexuella trakasserier och genomföra regelbundna övningar där rutinerna testas. Vem gör vad när det händer något? Hur samlas vi kring åtgärder? Och vem ansvarar för uppföljning? Direktiven behöver vara lika tydliga som en utrymmningsplan vid brand och finnas med i introduktionen för alla nyanställda och alla som börjar skolan eller i en förening.  

Vi kan ge unga bättre stöd tidigt i skolan. Hjälpa barnen förstå att jag alltid har rätten till mig själv och rätt att säga nej till det som känns obekvämt. För detta behövs material som hjälper lärare i undervisning för respektive åldrar. Ett bra material är “Stopp – min kropp” från Rädda Barnen. Också många vuxna skulle behöva stöd. Var finns det? En sådant material verkar saknas. 

Vi kan starta en jämställdhetscertifiering för skolor, föreningar och företag. För att bli certifierad krävs gediget utvecklingsarbete och att kunna påvisa goda resultat i arbete mot sexuella trakasserier och för jämställdhet. Vi kan öva oss i att prata kring dilemman för att tydliggöra vad som är ok och inte ok.

Vi kan lyfta fram goda manliga förebilder. Till exempel genom att stötta kampanjen “Locker room talk” som fokuserar på omklädningsrummen och vill förändra skitsnacket som ger killar skeva värderingar.

Vi kan vara goda medmänniskor när övertrampen inträffar. Utsatta för övergrepp tar ofta felaktigt på sig skulden. Här kan vi hjälpas åt och flytta skulden dit den hör hemma, det vill säga till förövaren. Som medmänniska kan du reagera och uppmärksamma omgivningen på vad som händer, särskilt när den utsatta inte klarar av att tänka klart (“fryser”). Fråga förövaren “Hur tänkte du nu?” och markera att beteendet inte är ok.  

Vi kan alla hjälpas åt genom att inte vända bort blicken. Tystnadskulturen måste upphävas. Dammet ska bort.

Hannah Sundqvist

Relaterade artiklar
Fler artiklar