Mölndals-Posten
Söndag, 22 oktober 2017

Vår vanliga vardag – deras stora äventyr

Våren 2006. Jag och min nyblivna fru kryssar förvirrat bland bilar, bussar och människor i Lima-stadsdelen Miraflores. Vi vill få tag i en buss som går in till centrala Lima och vet inte riktigt vart vi ska ta vägen.

En vilt gastande konduktör ser vårt dilemma och nästan drar in oss på sin buss. Någon tidtabell verkar inte existera. Den högljudde konduktören fortsätter helt enkelt att kasta in folk tills hela fordonet är fullt och så bär det av.

Och fram kommer vi – till slut.

Sommaren 2017. Ett gäng peruanska ungdomar i likadana träningskläder irrar på Brogatan i Mölndal på jakt efter en förbindelse in mot Göteborg.

Ledarna kliar sig i huvudet, sneglar på tvåans spårvagn, pojkarna i laget tjoar och bestämmer sig efter en stund för att tvåan nog är rätt val trots allt.

Om pojkarna likt mig kommer att komma ihåg den här kollektivtrafikstunden elva år senare? Det vete tusan.

Men det är något lite vackert över detta, att en massa människor från alla möjliga länder och världsdelar kanske upplever ett av sitt livs största äventyr, mitt framför ögonen på oss vecka 29 varje år. Medan vi lever våra vanliga liv, handlar på Hemköp, jobbar, har semester och svär över att det är så förbannat Gothia cup-trångt på spårvagnar och bussar.

Själv önskar jag att jag skulle våga vara mer framåt, kanske säga något vänligt ord till de peruanska pojkarna och kanske få veta något om deras lag eller deras liv. Men det får bli ett framtida projekt.

I stället skyndar jag tyst vidare på min lunchpromenad och låter fotbollsgänget rulla iväg med sin spårvagn.

Fredrik Hofflander

Relaterade artiklar
Fler artiklar