Mölndals-Posten
Lördag, 22 juli 2017

Välkommen till 1980-talet

I går besökte jag postkontoret, som även är kontor för postbanken. Och innan vi fortsätter är det nog lämpligt att kontrollera att det verkligen står februari 2017 i almanackan och inte 1987.

Sedan jag flyttade till Tyskland har jag flera gånger funderat på om jag har tagit en tidsmaskin tillbaka till min barndoms Sverige på 80-talet. Förutom att det i den här underliga tidszonen existerar såväl riktiga postkontor som postbank, pågår även en mycket omfattande pappersexercis som avskaffades i Sverige för många år sedan.

Tyskarna verkar gilla att ha saker och ting på papper. Banken skickar månatliga kontoutdrag på papper, och när man som ny i landet ska skaffa sig ett sjukförsäkringskort, loggar man inte in med sin e-legitimation på hos motsvarigheten till försäkringskassan om nu någon trodde det.

Nej, istället ska ett omfattande pappersformulär fyllas i. På sista sidan finns plats för passfoto som ska tryckas på kortet. Inte ett ord i formuläret om att man även kan ladda upp en bild via nätet. Den informationen fanns i en medföljande flyer som jag nästan slängde.

Du klarar dig inte heller utan en annan typ av papper, nämligen sedlar. Precis som när jag bodde vid Jungfruplatsen har jag en pizzeria runt hörnet. Men här kan du glömma att betala med kort. I Tyskland måste du utgå från att det är kontanter som gäller. Annars får du gå hungrig.

Varje morgon passerar mitt tåg Audis fabrik i Ingolstadt. Stolt deklarerar biltillverkaren på fasaden att man står för ”Vorsprung durch Technik” (Framsteg genom teknik).

Tyskland har inte enbart en enormt framgångsrik bilindustri. Det är även landet som har gett oss allt från raketmotorer, röntgenbilder, sms-meddelandet, mp3-filen till Einsteins relativitetsteori. Och inom några år kommer kärnkraften helt ha ersatts av andra energikällor.

Det gör det till ett ännu större mysterium att man i många andra avseenden ligger långt efter när det gäller andra nya tekniska lösningar.

Det kanske mest chockerande exemplet är den oerhört klena mobiltäckningen. Visst, i städerna fungerar det problemfritt. Men sitter man som jag, på tåget mellan Nürnberg och München varje dag, så vet jag att det utanför de allra mest tätbebyggda områdena inte går att mobilsurfa alls. Jag föreställer mig att mobilnätet i Norrlands inland är många gånger bättre än så.

Och korsar man gränsen till det betydligt fattigare Tjeckien, så är 4G-täckningen alldeles utmärkt. Även på landet. Hur är det möjligt att AEG:s, Volkswagens, Bosch, och Siemens land har hamnat i teknologisk radioskugga?

Kent Randau

Relaterade artiklar
Fler artiklar