Mölndals-Posten
Torsdag, 23 november 2017

One thing to rule them all

Carlsberg – probably the best beer in the world, Findus – gör det goda godare, Triss – plötsligt händer det och Loreal – because you’re worth it. Listan kan göras lång på kända reklamslogans som ska övertyga oss om det enskilda företagets förträfflighet. Och visst, hade det inte varit bekvämt om Carlsberg hade varit världens godaste öl. Och att den blev godare och godare ju mer du drack? Tills det plötsligt händer (det som inte fick hända?). Men det var du värd. Mirakellösningar är väl bara slogans och rubriker i syfte att sälja, trodde jag. Men jag ska nu berätta en sann historia om det motsatta. En mirakellösning som funkar. One thing (ring) to rule them all, i sann fantasy-anda.

Jag kommer ihåg det som om det vore igår. Eller i alla fall så som jag vill komma ihåg det. Stunden då jag fick tipset. På en post-it-lapp med krullade kanter skrev en kollega upp namnet i slutet av en kafferast. Med en förstulen min, skrev hon, likt en doktor i en otidsenlig film som ordinerar det tyngsta i medicinväg. Sista anhalten i det vetenskapliga skyddsnätet. Hon visste det redan då. Och gladdes över hennes egen omnipotens. 

Det jag oskyndsamt försöker närma mig är succéfenomenet Babblarna. Jag är väl medveten om att det nu uppstår en modern 38:e breddgrad där de som vet, är smärtsamt medveten om Babblarnas existens, och de som är fullkomligt ovetandes. Babblarna är förlaget Hattens språkmaterialistiska lekskola för småttingar. Det finns allt från videor och böcker till gosedjur och sängkläder. De sex stycken Babblarna är lika färgstarka till utseendet som en rysk-ortodox kyrka och har namn som Babba, Diddi och Doddo. Eller som en annan journalist uttryckte det, som hämtade ur kungens vänkrets. På dagarna hänger de i något sorts sorglöst plastlandskap och dansar runt till svängig väckelsemusik. 

Babblarna är en unison mirakellösning som verkar funka för alla. Långt bortom uttryck som ”alla barn är unika” och barnavhängiga hjälp-trådar på . Babblarnas styrka ligger i att det slår in en kil i tid och rum. Min dotter, sju månader, har ju inget större överseende med att maten serveras en minut senare än vanligt. Hon slår på den stora trumman direkt och låter oss föräldrar höra om vårt kardinalfel. Men om vi sätter på Babblarna så försvinner all ilska, som i ett trollslag. Hon blir trollbunden, lutar sig fram i stolen likt en backhoppare, och går helt upp i Babblarnas värld. Det spelar ingen roll att hon har sett samma klipp tusen gånger förut, hon är lika fastnaglad som om det vore en straffläggning i en VM-final i realtid, för en annan.

Johan Sjöberg

Relaterade artiklar
Fler artiklar