Mölndals-Posten
Måndag, 11 december 2017

Olycksfågel med flax

Pechvogel. Olycksfågel på tyska. Inget vanligt dussinord eller en pamflettfras som man slänger sig med till vardags i Tyskland. Det är inte ens vanligt på svenska. Men det är ett ord som ändå har dväljts kvar i mitt minne i halva mitt liv. Överlevt utgallringar och allt. Det är inte ens magasinerat utan är nästintill ett skyltex i mitt minne. Jag har det på tungan alla de gånger jag aldrig behöver det, så att säga. Värdelöst vetande och konstigt.

En person som har tur är ofta omedveten därom. Men en person som tycker sig ha otur är ofta smärtsamt medveten därom. Det är min uppfattning i alla fall. Och jag är väl likadan själv. När jag cyklade till jobbet prisade jag inte väderleksförhållandena om det var soligt och jag hade medvind. Men var det tvärtom, då fick ”världen” och auditoriet hemmavid veta det. Ibland gick det så långt att jag trodde mig ha motvind både på dit- och hemvägen. Vinden har vänt, fast på ett negativt sätt.

Nu tillbaka till pechvogel igen. De två senaste åren har min första semesterdag varit synonymt med olycka eller obehag. Förra året blev jag rånad och lättare misshandlad i en park i vår närbelägna grannstad, för att inte säga för mycket. Som tur var, eller kanske tur i oturen, var jag bedövad av rusiga semesterkänslor runt fem procent, och kände därför inte av slagen och sparkarna nämnvärt. Det jobbigaste var nästan att lära sig nya bankkoder och lösenord efter att allt blivit spärrat. Det finns ju inte så mycket lagringsutrymme kvar när ord som pechvogel ska uppta det strängt begränsade utrymmet.

I år höll jag mig hemmavid på min första semesterdag. Omedvetet förstås. Men redan under frukosten visste jag att inte allt stod rätt till. Något litet frö i surdegsbrödet hade möblerat om i min mun. En bit av en tand gick av och jag fick uppsöka akuttandvården.

Jag fryser till en bildstod när jag genom research kommer fram till begreppet Tycho Brahe-dagar. För er som inte vet vad det är, så är det ett visst antal bestämda dagar som anses som särskilt otursförföljda. Enligt historien så fick den danske astronomen Tycho Brahe i uppdrag av kejsar Rudolf II att nedteckna dessa datum. Det är ett lokalt fenomen och gäller bara här i Skandinavien. Av någon anledning så har vi i Sverige en skitdag mer än Danmark, för att uttrycka mig vardagligt. Det finns två otursdagar av denna starkt ovetenskapliga teori i juli månad. En av dem var dagen då tandbiten lossnade…(jag markerar detta med emfas genom tre ödesdigra punkter).

Dagen efter åkte jag till Berlin och var ingen pechvogel längre. Tvärtom, vi hade till och med flax med vädret.

Johan Sjöberg

Relaterade artiklar
Fler artiklar