Mölndals-Posten
Tisdag, 23 maj 2017

Mellandagar och pepparkakor

Var julgåsen god? Jasså, du åt ingen sådan? Inte jag heller, men här i norra Bayern står det normalt ingen julskinka på bordet till julafton eller juldagen. Traditionen bjuder att det ska vara gås. Men bara 12-13 mil bort, på andra sidan gränsen i Tjeckien, är det vare sig fågel eller mittemellan som gäller, utan fisk.

Närmare bestämt karp. Den ska vara riktigt färsk. Därför är det vanligt att det i tjeckiska hem simmar karpfiskar i badkaren dagarna före julafton, detta för att hålla de smarriga firrarna vid liv ända fram till tillagningen.

Här nere kom förresten ”tomten” redan den 6 december. Själv fick jag en chokladtomte av Sankt Nikolaus, jag tolkar det som att jag i alla fall måste ha varit lite snäll.

I Nürnberg heter Lucias närmaste motsvarighet förresten ”Christkind”, översatt till svenska blir det ”Jesusbarnet”. Med tanke på att Åhléns luciapojke nyligen skapade en hatstorm i Sverige, kan jag meddela att Nürnberg är föregångare när det gäller könsgränsöverskridande figurer i juletid.

Christkind borde vara en pojke, men Nürnbergs Christkind har alltid gestaltats av en person av kvinnligt kön. Först av kvinnliga skådespelare, men sedan 1969 väljs en 16-19-årig flicka av stadens invånare.

Hon arbetar betydligt hårdare än Lucia, som enbart tjänstgör en säsong. Christkind väljs för hela två år. Men jag har inte märkt av några utbrott av näthat för att en tjej spelar pojke här.

Trots alla olikheter i jultraditionerna hemma i Mölndal och nere i Franken, finns det i alla fall något som förenar: glögg och pepparkakor! Kombon ska helst avnjutas på stadens stora julmarknad. Nürnberg-pepparkakor är inte små och knapriga som de svenska, utan raka motsatsen, stora och mjuka. Tysk glühwein är inte lika söt som svensk glögg, vilket passar mig utmärkt.

Nu står ett nytt och spännande år för dörren. Jag gillar tanken på 365 oskrivna blad som ska fyllas med innehåll. Säkert kommer även 2017 att överraska oss med lång rad oväntade händelser.

Jag är osäker på om det nya året firas in med raketer även i södra Tyskland. Men om så är fallet och om fyrverkerihantering och alkoholintag skulle kombineras i grannskapet med olycklig utgång lär jag märka det. Jag bor nämligen precis intill ett akutintag.

Fick jag välja, så skulle jag vilja att det nya året överraskar genom att bli ett avslaget mellanår, efter det på många sätt tumultartade året som bara har tre ynkliga små dagar kvar. Det vore väl tjugohundrasjutton också om det inte kunde bli fredligare, vänligare och mer sansat än 2016?

Kent Randau

Relaterade artiklar
Fler artiklar