Mölndals-Posten
Onsdag, 16 augusti 2017

Kan inte hindra mina hädiska tankar

Vilken tur att vädret finns. Vad skulle vi annars prata om?

Och vad pratar de om, som bor i Saharaöknen eller håller till på Nordpolen? Man får inte svära i kyrkan. Inte trampa i getingbon.

Men under ljumma sommardagar anfaller mig då och då mina hädiska tvivel kring utsläpp och global uppvärmning. Temperaturen har nämligen i medeltal stigit med 0,7 grader (är det verkligen ödesdigert?) sen sekelskiftet 1800/1900.

Växthuseffekten är på allas läppar och fyller stor plats i samtliga media. Men nu kommer det motsatta signaler från många forskare: Norden hotas av en ny istid! Det är Golfströmmen som håller Europa varm men dess värmekraft avtar nu markant och issmältningen sätter fart.

Under alla omständigheter, skall man mäta vädret är ju ett sekel som spott i Atlanten. Tänk bara på den istid då det låg en kilometers is över hela Mölndal och övriga Skandinavien. För 10 000 år sedan hade den smält bort. Här kan vi tala om en supervariant av växthuseffekten – utan alla utsläpp.

Tittar man på redogörelser om vädersituationerna här uppe i norr har vädersituationen växlat under många perioder. En tid var sommartempen ett par grader högre än i dag och dess emellan har det funnits istider. Och på nyårsafton 2016 slog vi ett 157 år gammalt värmerekord – det var alltså lika varmt 1859 – men inga utsläpp.

I Sverige har man hittat sediment från den senaste mellanistiden. Då var sommartemperaturen högre än i dag. Klimatet globalt var också varmare och haven hade höga nivåer därför att en mindre del av vattnet utgjordes av is, vilket påminner mycket om dagens polsituation.

Växthuseffekten har funnits lika länge som jorden. Men nu har människan förstärkt den genom utsläpp av koldioxid och skogsavverkning, menar många forskare – men inte alla. En annan reflexion är ju också lite bestickande. Där utsläppen är som störst, där blommar välståndet och lyxen allra mest. Och där blir hälsotillståndet allt bättre och levnadsåldern allt högre, just i knät på koldioxiden.

Är detta stillheten före stormen? Gynnar oss välståndets enorma frosseri just nu? Vår generations välstånd bygger kanske på våra vårdslösa utsläpp och kan kanske bli katastrof för kommande generationer. Jag måste förstås ta det på allvar. Men utvecklingsläran berättar också att förmågan till anpassning hos allt levande är stort. Det vet vi.

Jag kan inte hindra mina hädiska miljötankar från att flyga över mitt huvud – men jag kan hindra dem från att bygga bo där.

Ingmar Särman

Relaterade artiklar
Fler artiklar