Mölndals-Posten
Söndag, 22 oktober 2017

Inga änglar men bättre upp

Jag låg på vänster sida med ryggen mot dörren. I lurarna spelade Richard Clayderman Love songs. Sängen var lite obekväm och lurarna tryckte mot mitt vänstra öra. Jag befann mig i ingenmansland. Det måste vara en dag i början av september. Ömsom slumrade jag till och ömsom njöt av pianospelet. Plötsligt anade jag någon bakom mig. Omtöcknad vände jag mig om och tog in en helt främmande miljö. Var var jag? Och varför? En vacker vitklädd ung kvinna med mörkt skimrande hår och ett varmt leende stod vid min säng. Hon la en tunn filt över mig. ”Jag tyckte du såg ut att frysa lite” sa hon på charmfullt bruten svenska? Långsamt återvände det senaste dygnets verklighet till mig. Min doktor hade beordrat mig till akuten för en åkomma. Nu låg jag alltså i en sjukhussäng och runt mig surrade sköterskor lika tysta som förstående och snabbt hjälpande. Flitiga som myror.

– Är sängen bra? Ligger du skönt? Du fryser väl inte? Vill du ha nåt att dricka? Skall vi byta underkläder? Vill du ha den här lampan tänd? Alla önskningar uppfylldes raskt och alla behov fick sitt. Och över allt lyste och värmde naturliga leenden.

Jag vet att personalen oftast får sånt här beröm men det kan inte sägas tillräckligt ofta. Många kallar dem för änglar men som tur är är de mycket bättre upp, för änglar tycks bara finnas på gamla flickbokmärken från 20-30-talet. Religionssöta och passiva. Jag har i alla fall aldrig mött, sett eller fått någon hjälp. Jag hade vaknat upp på avdelning 236 på Mölndals sjukhus.

Nu skall vi prata lite (om) skit, för det handlar ofta om detta i det dagliga arbetet för denna personal.Jag tilläts gå uppe och kunde därför inte undvika att bombarderas med av en bred skala av gamla sjuka människors hjälplöshet och elände. En äldre dam hinner inte i all sin begränsade rörlighet och förvirring ut på toa utan skitar ned – i ordets verkliga betydelse – kläder, lakan, säng och golv. En gammal man halvsitter med öppen mun och stönar och skriker dygnet runt och behöver hjälpmed allt. Äckligt? Javisst! Måste jag skriva så detaljerat? Självklart, för detta är exempel på personalens konkreta och dagliga insatser. Och mitt uppe i allt skitgöra hör jag en av dem smånynnapå en mjuk melodi. Samtidigt påminner jag mig om alla de höjdare som fått skyhöga löner och miljonbelopp – när de misskött sig och fått sparken. Vad får en sköterska idag? Smulor från den rikes bord – men sprudlande champagne till de redan välbesuttna. Sådant är Sveriges välstånd!Välkomna alla lönepampar till några dygn på sjukhus för välbehövlig prao!

Ingmar Särman

                                                      

 

 

 

Relaterade artiklar
Fler artiklar