Mölndals-Posten
Fredag, 23 juni 2017

Hör du du du, hör du?

Jodå, det händer, svarar jag. Men ansvaret vilar tungt på den som tilltalar mig. En hörselspecialist gav rådet att jag skulle stå på mig. Nedsatt hörsel är ett handikapp och det är medprataren som skall rätta sig efter det. Döv husbonde och blind husmor tvistar sällan. Den döve hör inget tjafs och den blinda ser inga fel, säger ett gammalt ordstäv. Ett drastiskt exempel på att medaljen alltid har två sidor.

Men själv finner jag inget gott i att min hörsel blivit nedsatt.

– Ja, du bör nog fundera på att skaffa dig hörapparat, sa läkaren. Men hoppas inte på att det skall blisamma effekt som när du tar på dig glasögonen. Hela omgivningen presenterar sig då klart och tydligt på en sekund. Hörapparaten måste man lära sig att umgås med.

Folk som artikulerar och talar med hög, klar stämma, dem trivs jag med. Men mummelpellar och större sällskap än fyra-fem personer, de blir mina problem när de pratar i munnen på varandra och gapskrattar. Då hör jag bara en grumlig ljudmassa och ofta hamnar ”ja” och ”nej” på fel ställen.

Hemma hos oss har decibelen vuxit den senaste tiden. Vänder hustru B ryggen åt mig eller är längre än två meter bort, ja då omvandlar min öronsnäcka hennes stränga tillrättavisningar till vackra kärleksord. Annars brukar jag svara med en högljudd kontring, t ex – bompellebompe-labada . Klok som hon är erinrar hon sig snabbt att jag har hörselproblem och närmar sig med en ängels tålamod, en klar hög stämma och god artikulation. Egenskaper som varenda TV-person och talare borde ta efter.

Annars har frekvensen av ”Va?” ” Va sa du?” ”Jag hör inte” ökat katastrofalt.

Grannar och förbipasserande kan ju tro att det handlar om misshandel och grovt våld när de hör våradecibelhöga utfall. Ett våldsamt äktenskapskrig inne mellan våra väggar. Men jag kan lugna alla att bakom varje högljutt ord blommar en mångårig kärlek. Och nedanför de starkt vibrerande stämbanden klappar ett varmt hjärta.

– Kärleken överskyler både snör och sickel, hörde jag som barn min mamma säga när hon bevittnat ett förhållande som såg avigt ut. Äkta kärlek har inga gränser och några extra ”va?” ändrar inget. Inte hos oss heller.

Hälsan tiger ju still och när man frågar örondoktorn om resultatet av hörselprovet, svarar han glatt: ”Hör du inget så är det bra.”

Men varför skaffar du dig inte en hörapparat, undrar förstås du? En ganska logisk fråga som jag tyvärr inte har nåt bra svar på. Kanske ren lättja.

Annars skyller jag gärna på en okänd tyckare: ”Visst hör jag sämre nuförtiden men det lilla jag hör -det är ännu sämre”.

Ingmar Särman

 

Relaterade artiklar
Fler artiklar