Mölndals-Posten
Måndag, 25 september 2017

Frilansaren som gambler

För ett tag sedan sålde jag en artikel till en landsortstidning. Eller sålde och sålde, det är väl fel ord eftersom jag inte har fått betalt ännu. Det känns lite ”Josef K” att hänga vid bankkontot varje månad den 25:e. Man vet liksom inte vad som ska hända. Detta verkar symptomatiskt för frilansjournalister och är den enskilt största anledningen till att jag inte helhjärtat satsade på en karriär som frilansare. Men jag ska dra historien från början.

Jag gick på bred front och mejlade och ringde alla tänkbara tidningar som kunde tänkas vara intresserade av min artikel. En landsortstidning nappade och bad mig mejla texten. Halva inne tänkte jag och bidade min tid. Tystnad. Efter två veckor ringde jag upp dem för att kolla. ”Öh, självklart är vi intresserade… Förlåt för att vi inte har svarat…”.

Sen kom vi till den prekära delen, betalningen. Det är ju en balansgång mellan viljan och bli publicerad och att inte dumpa priserna för andra frilansjournalister. Allt lät lovande och nyhetschefen skulle dryfta frågan med sin chef och sedan återkomma. Fem minuter senare kom skambudet, långt under frilansrekommendationerna. De hänvisade till en tajt budget. Skräll. Jag satte hårt mot hårt och begärde en 70-procentig höjning av arvodet och fick igenom det helt friktionsfritt.

Detta var för ett tag sedan och jag skulle först få pengarna den 25:e samma månad, sedan den 25:e nästa månad och häromdagen kom det senaste tillkännagivandet, 25:e nästnästa månad. I mitt huvud kunde lika gärna ha sagt avlägsen framtid. Vem vet, detta kanske blir en riktig Glamour-följetong in i oändligheten? Det är ju inte talan om en astronomisk summa som får världsklockorna att stanna utan om en liten spottstyver för den här stora koncernen. Men det är ju ”semestertider” som de skrev.

Inom vilken annan del av samhället är detta okej? Ska jag ringa upp min hyresvärd och säga ”Du…Öh…Det har blivit en liten miss här och hyran kommer först nästa månad istället”. De hade ju straffat mig med anmärkningar, saftiga påminnelseavgifter och slutligen vräkt mig. Jag är glad att jag har en annan inkomstkälla men jag tänker på alla andra som livnär, eller försöker, livnära sig som frilansjournalister. Att varje dag stånga sig blodiga med nyhetschefer, kohandla om betalning och sedan påminna och telefonterrorisera. Allt för att i slutändan inte veta hur mycket pengar som landar på kontot i månadens slut.

Jag förstår att friheten att fritt välja sina jobb är lockande. Men jag är ingen gambler. Jag jobbar hellre för en fast lön än väntar på att skrapa hem en saftig Trisslotts-vinst.

Johan Sjöholm

Relaterade artiklar
Fler artiklar