Mölndals-Posten
Tisdag, 21 november 2017

En studie i onsdag

På Wikipedia kan vi lära oss att onsdag är en veckodag som kommer efter tisdag och före torsdag. Så långt är alla med. Men den är så mycket mer än så. Det är nästan en vattendelare. Ett skrank som skiljer ett vi från ett dem. Så vad är det egentligen jag pratar om? Jo, jag tänker mig att synen på onsdagen skiljer pessimisten från optimisten. Jag tänker mig att onsdagen kan bli en uppdatering 2.0 av det halvfulla kontra halvtomma vattenglaset.

Rent objektivt är onsdag en helt vanlig arbetsför vardag, för många av oss. Precis som historien om vattenglaset skiljer sig inte mängden vatten mellan de olika betraktelsesätten, halvfull eller halvtom. Skillnaden ligger istället i den subjektiva upplevelsen. Vad är en onsdag för mig? Vad bakar jag in i denna veckodag och vilka känslor väcker den? Eller om onsdag hade varit ett varumärke, vilka taktila uttryck har den?

För att testa min tes empiriskt frågade jag folk i min närhet. Jag försökte ställa frågan utan att avslöja anledningen men inte ställa den helt förbehållslöst heller. Ibland sade jag helt sonika ”onsdag” med en lätt tonartshöjning på slutet för att accentuera ordets frågande natur. Detta resulterade dock ofta i förvirring och folk trodde att jag försökte göra anspråk på dem på ”onsdag” eller försökte planera något diffust.

De jag skulle vilja kalla ”optimisterna” såg ljust på onsdagen. Detta är dagen då allt vänder. Arbetsveckan sluttar nu långsamt neråt och resterande delen av veckan kunde uppfattas som en walk in the park. Gårdagen, eller starten på veckan, är ett minne blott. Optimister blickar framåt och alla vet att lyckan bor i förväntningarna.

Pessimisterna, som lever i den värsta av världar, såg onsdagen enkom som en arbetsdag. Varken mer eller mindre. En vanlig brun arbetsdag då man flyttar sina papper eller drar i sina sparkar på jobbet, i Kjell Höglunds anda. Det meningslösa ramas in i att det är lika långt åt alla håll. Den föregående helgen har fallit i glömska och den kommande är ljusår bort. Och att hoppas på roligheter under den kommande helgen är meningslöst eftersom det bara är ett sätt att dementera framtiden, enligt den pessimistiska rumänske filosofen Emil M. Cioran.

För ett tag sedan var jag i en vanlig mataffär. Ett litet barn hade överhört ett samtal mellan två unga vuxna om hur man kunde sätta guldkant på onsdagar. Barnet vände sig sedan till sina föräldrar och bad om godis, uppbackad av vetskapen att det var ”lillördag” och ingen vanlig onsdag.

Johan Sjöberg

Relaterade artiklar
Fler artiklar