Mölndals-Posten
Söndag, 22 oktober 2017

En idrott som har plats även för mig

Den mörkhåriga kvinnan har ett klubbemblem med ordet ”Latinoamericano” på ryggen. Med tunga ben vacklar hon fram mot mig på den lilla skogsstigen någonstans nära den norska gränsen och säger bedjande:

”Donde?”

Jag har aldrig pluggat spanska men ”Donde?” betyder ”Var?” vill jag bestämt minnas. Jag gläds åt att jag för en gångs skull faktiskt vet var jag befinner mig, pekar på hennes karta och får en tacksam blick i utbyte.

O-ringen är inte bara en mötesplats för jordklotets allra bästa orienterare. Det finns också plats för mig, den spansktalande stackars kvinnan och andra som förmodligen har betydligt större begåvningar i livet än att hitta rätt med karta och kompass.

Årets upplaga av den fem dagar långa stortävlingen ägde rum under förra veckan i västra Värmland. Det är en mycket vacker del av Sverige som kanske ändå inte drar de där riktigt stora besökarmängderna en normal sommar. Men vad spelade det för roll? Det dök upp närmare 15 000 människor ändå.

Ett hundratal var från Mölndal och en av dem tog till och med hem totalsegern i sin klass. Laila B Höglund från FK Herkules kan nu med hyfsat gott samvete kalla sig världens främsta kvinnliga orienterare i åldern 55–60 år.

Grattis, säger jag som med nöd och näppe klarade mig från sistaplatsen i min resultatlista.

Men varför deppa? Redan på lördag är det nya tävlingar – i Tranemo. Laila B Höglund kan jag bara drömma om att besegra, och den latinamerikanska kvinnan har nog rest hem vid det här laget. Men jag har ändå mig själv kvar att tävla mot. Varför skulle inte Det Perfekta Loppet kunna inträffa en augustihelg i det innersta av Västergötland? Jag tänker i alla fall ge det ett försök.

Fredrik Hofflander

Relaterade artiklar
Fler artiklar