Mölndals-Posten
Måndag, 25 september 2017

Det här är inte Lennart

Den första valrörelsen jag bevakade var 1998, som frilansjournalist för Mölndals-Postens räkning. Uppdraget var att göra något om valaffischer. Jag minns inte riktigt vad det blev för artikel. Kanske bara ett bildcollage?

Men en sak glömmer jag aldrig. Det här var året när Centerpartiet satsade hårt på att profilera sin helt färska partiledare Lennart Daléus. Affischerna bar det slagkraftiga budskapet ”Det här ärLennart”. På sensommaren, en av de mest regniga och kalla somrarna i mannaminne, träffade jag Thorsten Thorstensson, en lokal centerpartist. Han var i full färd med att sätta upp en ”Lennart” på gräsplätten utanför Ica i Rävekärr. Jag vill minnas att bildtexten i tidningen blev ”Det här är Thorsten”.

19 år senare kan jag för första gången följa en tysk valrörelse på nära håll. Valdagen är om drygt två veckor, men några riktiga ”Det här är Lennart”-affischer har jag inte sett. Närmast kommer det tyska vänsterpartiet, en av deras affischer pryds av toppkandidaten Sahra Wagenknecht och budskapet ”trovärdig för rättvisa”. Om nu någon trodde att Die Linke (som till hälften består av resterna av DDR:s gamla kommunistparti) är så långt vänsterut man kommer i tysk politik kan jag snabbt dementera det. Det finns även två (!) garanterat äkta kommunistpartier.

Tyska kommunistiska partiet (DKP) lovar bland annat ”Upp med lönerna och ner med (den militära) rustningen.” Konkurrenterna i MLPD (Tysklands Marxist-Leninistiska parti) kontrar med ”revolutionärsäkta socialism!” och firar oktoberrevolutionens 100-årsjubileum på plakaten.

Liberalerna FDP är på väg mot comeback efter fyra års ökenvandring utanför Bundestag med det kryptiska budskapet att de är modernare än andra: ”Digitalisering först. Eftertanke sedan”, på en märklig tysk-engelsk blandning. Det tyska Miljöpartiet satsar lite otippat på en företagarvänlig image och parollen ”Mellan miljö och näringsliv finns det inget eller.” Och ungefär som sina svenska kollegor skräms Sverigedemokraternas motsvarighet, AfD, med en bild på en flyktingbåt och texten ”Nästa förbrytarvåg?”. Men de stora partierna då? Kristdemokraterna och Socialdemokraterna. Jo, av någon märklig anledning ser de nästan identiska ut. Varsitt stort porträtt av en lokal kandidat. Bara inramningen i blå respektive röd färg skiljer. Jag kände direkt igen formspråket, men utan att kunna placera det.

Sedan kom jag på det. De ser ut som de borde ha rubriken ”Byt bank så blir jag din personliga bankman”. Undrar om det blir den blå eller röda storbanken som får den största insättningen på väljarkontot? 

Kent Randau

Före detta reporter på Mölndals-Posten. Jobbar med översättning och IT i München.

Relaterade artiklar
Fler artiklar