Mölndals-Posten
Tisdag, 21 november 2017

Solbritt vågar måla med känsla

Som barn fick hon smäll på fingrarna för att hon använde sin vänsterhand. Idag använder hon båda när hon målar – ofta samtidigt.

Solbritt Grek J-son är i grund och botten fritids- och stresspedagog. Hon har alltid målat, men det var inte förrän efter en arbetsskada det tog fart ordentligt.

– Det finns alltid något positivt i det negativa. Jag hittade en konstkurs som jag gick på under kvällarna. Där fastnade jag för Picasso och Kandinskij.

Det var efter kvällskursen hon började med sina utställningar, men innan dess har hon använt konsten i sin pedagogik. Hon har då jobbat mycket med form och färg, precis som idag.

– Konsten har alltid varit ett verktyg i min pedagogik. Jag samlar många små bitar och skapar en helhet. När jag har jobbat med barnen så har jag sett en förändring, säger Solbritt.

Solbritt går mycket på känslor när hon målar. Hon säger själv att hon inte klarar av att måla saker på beställning, utan det måste komma av sig självt. Hennes syfte med målningen är att våga.

– Jag brukar säga att jag kanske inte är bra på mycket, men jag vågar göra dem. Jag är nog lite envis i mitt sätt när det gäller att våga göra det jag vill.

Många av de barnen hon har arbetat med under sin tid som fritidspedagog har hon kontakt med än idag. En av dem har hon även haft en utställning tillsammans med.

– Jag har kontakt med flera av dem. Några av dem är i 50 års åldern nu och de träffas fortfarande! Och varje gång de gör det så ringer de mig.

Hon tror att hon har lärt sig lika mycket av barnen som de har gjort av henne. Ett slags utbyte i kunskap och erfarenhet. De barn hon har jobbat med har ofta haft det svårt på olika sätt och behövt extra stöd, något som Solbritt tycker om att ge, vare sig det är i form av pedagogik eller konst.

– Jag får en sådan glädje av att se när andra mår bra!

Valerie Kaspersen

Relaterade artiklar
Fler artiklar