Mölndals-Posten
Torsdag, 23 november 2017
Mona Haggren tillsammans med sonen Göran Haggren. De senaste åren har Mona varit väldigt dålig, men nu mår hon bättre och försöker ta tillvara på tiden hon fått. ”Det är inte så många människor som får en andra chans”, säger hon. 
Foto: Lotta Nyvall
Mona Haggren tillsammans med sonen Göran Haggren. De senaste åren har Mona varit väldigt dålig, men nu mår hon bättre och försöker ta tillvara på tiden hon fått. ”Det är inte så många människor som får en andra chans”, säger hon. Foto: Lotta Nyvall

Mona dansar sig genom livet

Mona Haggren har dansat större delen av livet. Att hon tvingades amputera båda benen för att inte dö stoppar henne inte. Nu mår hon bättre och har börjat dansa igen, i rullstolen.

I många år har Mona Haggren drivit Monas dansskola tillsammans med kollegan Dan Ersdal. De är framförallt inriktade på tiodans, alltså rumba, tango, jive, vals, chacha, slowfox, samba, paso doble, quickstep och wienervals.

Redan innan Mona själv hamnade i rullstol kom hon i kontakt med rullstolsdans. Det var på 1980-talet som dansskolan blev kontaktad av några personer från Bohuslän som ville dansa just detta. Mona och Dan gav några kurser men har sedan haft ett längre uppehåll. Nu i höst återupptog de inriktningen på Fässbergshemmet. Monas förhoppning är att få komma ut till andra hem och undervisa i rullstolsdans.

Startade i skolan

Monas dansskola började i liten skala i slutet på 1960-talet. På den tiden jobbade Mona Haggren en del som gymnastiklärare på olika skolor och Dan Ersdal var lärare på Lindälvsgymnasiet i Kungsbacka.

– Vi började erbjuda danskurser till olika skolor och då kom tanken att vi skulle skaffa oss en rejäl utbildning, säger Mona. 

De började på Lazar dansskola i Göteborg. 

– Det blev ett antal år vi gick där och sedan åkte vi runt i landet, det fanns inte många lärare som ville åka någonstans, men vi hade gärna dans ute på bygden. 

Framgångsrik roddare

När Mona började med dansskolan var hon även aktiv roddare. Hon kom i kontakt med sporten genom sin tidigare man Donald Haggren.

– Vi gifte oss 1960 och Donald var med i Mölndals roddklubb.

Först var hon inte så intresserad av sporten, men så småningom blev hon biten och priserna följde på varandra. Även sedan Mona och Donald separerat fortsatte hon ro.

– Jag var inte färdig med rodden när jag började med dansen, men det var svårt att få ihop allt. Min som Göran har också rott mycket och ett år vann vi SM samma dag.

Tuffa år

Att driva dansskolan innebar mycket jobb, men Mona minns det som en härlig tid.

– Det är år jag aldrig glömmer och jag hade inte tänkt att sluta.

I slutet på 2015 blev hon dock dålig. Det började med att hon hade ett sår på benet och när hon hamnade på sjukhus i samband med ett benbrott visade det sig att såret var riktigt allvarligt och benet måste amputeras för att Mona skulle överleva. Det första försöket lyckades inte riktigt. Mona blev dålig igen och läkarna tvingades amputera benet ytterligare en bit upp. Sedan gick det inte lång tid innan man akut tvingades amputera det andra benet också. 

Mycket av den här tiden minns Mona inget av.

– Jag har stora minnesluckor på grund av morfinet jag fick, säger hon. 

Tar tillvara tiden

Det har varit ett par riktigt tuffa år för Mona Haggren, men nu har energin återkommit. Något som gett henne glädje har varit danskursen hon och Dan Ersdal haft på Fässbergshemmet vid två tillfällen i höst. Nu kommer det dock dröja innan det blir några fler omgångar eftersom hemmet inte har råd att betala henne mer det här året.

– Jag är ju professionell dansare och då känns det konstigt att hålla kursen utan att ta något betalt alls. Vi tog 500 kronor, säger hon.

Hennes önskan vore att tillsammans med Dan kunna åka runt till andra äldreboenden och undervisa.

– Jag lever mitt andra liv. Efter en sådan här upplevelse så deppar man antingen ihop eller också bestämmer man sig för att det inte är slut än. Och det är inte dags att dö för mig än, säger Mona Haggren.

Lotta Nyvall

lotta.nyvall@molndalsposten.se

Mona Haggren

Ålder: 80

Bor: Fässbergshemmet

Familj: sonen Göran Haggren och svärdottern Pia Bergstedt

Intressen: Dans, rodd och alla annan idrott. ”Det har aldrig funnits något annat intresse än idrott för mig, så var det redan när jag var barn.”

Relaterade artiklar
Fler artiklar