Mölndals-Posten
Måndag, 25 september 2017
Vård ska inte innebära att man kippar efter luft vid ytan, skriver Molly som jobbar inom hemtjänsten.
Arkivfoto: Shutterstock
Vård ska inte innebära att man kippar efter luft vid ytan, skriver Molly som jobbar inom hemtjänsten. Arkivfoto: Shutterstock

Nu räcker det – hemtjänsten måste prioriteras

Det finns nog inte en Mölndalsbo som undgått att vården, och framför allt hemtjänsten, varit stormig länge nu. Insändare har skrivits, mejl har skickats och möten har bokats, men ingenting förbättras. Vårdtagare, chefer, medarbetare, samordnare, planerare, ja alla är frustrerade. På mitt omvårdnadsteam finns de mest underbara medarbetare och vårdtagare man kan tänka sig. Kollegor som vänder och vrider, fixar och trixar, allt för de tacksamma pensionärerna som längtar efter personalen som de tycker så mycket om.

Tyvärr räcker inte det. Hur fantastiska alla än är finns det ingen möjlighet att utföra vård av den kvaliteten som vi undersköterskor samt vårdbiträden önskar, och som lagen (SoL) faktiskt kräver. När personalen på grund av tidsbrist måste klä på eller borsta tänderna på en person som med hjälp av stöttning hade klarat det själv är det något som inte står rätt till. Ett biståndsbeslut med ”stöttande, tränande” insatser ska inte bli ett ”kompenserande” för att det inte finns tid nog. Det är inte under några omständigheter okej att en människa ska göras sjukare än vad den är för att spara in på resurser.

Förutom att vårdtagarna inte får den vård de är värda och beviljade visar sig tidspressen tydligt på personalen: Sjukskrivningar och ansökan om uppsägning eller tjänstledighet haglar in. Vi är inga robotar, tack och lov, vi är människor vi med och det måste tas i beaktning. Det är ingen hållbar arbetssituation att alltid vara försenad och att varje dag gå till jobbet med tankarna ”undrar vad som är fel idag”. För fel är det. Alltid. Vilket dessvärre inte är särskilt konstigt med tanke på att den över ett år gamla, ännu inte utvärderade, omorganisationen medförde ett betydligt mer fragilt kommunikationssystem. Det är en lång väg informationen ska gå innan den kommer fram vilket ständigt medför att viktiga noteringar faller mellan stolarna.  

Min oro är knappast obefogad, det är bara en tidsfråga innan något går ordentligt fel. Jag och mina kollegor stöter på patrull varje dag och trots att vi är fantastiska på att identifiera och åtgärda misstag som begåtts så räcker inte det. Personalen mår inte bra och följaktligen inte de vi vårdar heller.  Nu ska bemanningskraven återigen sänkas vilket betyder förkortade besök och ännu högre tempo. På lång sikt är alltså nedskärningar knappast rätt väg att gå: Vård ska inte innebära att man kippar efter luft vid ytan, utan resurser behövs för att kunna utföra ett arbete av den kvalitet som både de äldre och medarbetarna förtjänar. Just nu sjunker ”Bästa möjliga Mölndal. Varje dag”-skeppet och det är hög tid att kasta i livbojarna och plugga igen hålen.

Molly, hemtjänstmedarbetare

Relaterade artiklar
Fler artiklar